Reflektionsuppgift utomhuspedagogik - hälsa A.Pettersson

Till reflektionsuppgiften valde jag att ta mig ut till Judarskogens naturreservat som ligger några tunnelbanestationer bort. Jag har ett naturreservat som ligger närmare men jag kände att det kunde vara kul att se någonting nytt nu när jag ändå skulle ta mig ut. Jag började med att promenera runt hela sjön Judarn men jag stannade till här och var för att titta lite extra på omgivningarna samt ta lite foton. Det finns lämningar från istiden här, som morän och flyttblock och de har även satt upp dammar runt Judarn för att försöka öka grodbeståndet. Det ska även finnas vattensalamander här, men jag såg varken grodor eller salamander, de gömde sig troligen under stenarna i dammen. Min skapande aktivitet hade jag inte kommit på när jag kom ut i skogen. Jag hade en kniv med mig, lite rep, samt papper och penna. Jag valde att knyta ihop en ram av pinnar som jag sedan hängde upp mindre bitar av pinnar i som jag hade plockat från marken och täljt. Det jag skapade blev ett slags vindspel fast det lät inget när det blåste, så det kan nog bättre benämnas som ett konstverk. Som lugnare aktivitet med inriktning mot naturkontakt valde jag att göra en variant av Minst en timma i skogen från boken Friluftslivets pedagogik, där jag helt enkelt satt ner för mig själv en ganska lång stund och lyssnade på alla ljuden i skogen. Jag valde att skriva ner mina upplevelser i ett anteckningsblock som jag hade med mig. Rörelse blev min promenad runt Judarn.
Det slog mig efter promenaden att jag inte tänkte på hur långt jag gick, eftersom målet inte var att ta sig en speciell distans. Jag brukar bli begränsad av sådana saker då jag redan innan har en förväntning på hur långt jag ska orka. Det var ovant i terrängen och jag fick fokusera lite extra på vart jag satte fötterna och jag blev både varm och svettig. För mig är det jättebra träning, sådan som inte är uttalad träning utan kommer på köpet när jag egentligen har ett annat syfte med att vara ute. Jag upplever inte medveten träning som särskilt roligt och därför är det heller ingenting jag upplever att jag vill fortsätta göra, men att promenera i ett naturreservat i ansträngande backar för att komma åt det bästa stället att fotografera sjön på, det vill jag verkligen göra oftare. Jag vill ta med och visa min familj det här fina stället jag hittat, och dela upplevelsen med dem. Jag vill att mina hundar ska få komma hit och promenera i omgivningarna, och då blir det lustfyllt, avslappnande, rofullt och ansträngande på en och samma gång.  Jag märker även att jag anstränger många fler muskler i kroppen när jag kliver av stigen och går ut i naturen. Jag behöver hålla balansen på ett annat sätt och tränar även motoriken och sinnena eftersom jag behöver både se och känna vart jag sätter fötterna, det behöver jag inte tänka så mycket på när jag går på en plan yta. Jag upplever det som roligt och lustfyllt att få komma nära naturen, titta närmare och upptäcka vad som finns under löven i min önskan att hitta någonting roligt att fotografera och tänker på det som Grahn skrev. Att utforska ett landskap för utforskandets egen skull ger upphov till lustkänslor precis som söta smaker (Grahn 2007 s.90).
Utevistelse är viktigt för människors hälsa. Att få komma ut och vara ute på sina helt egna villkor speciellt. När människor kommer ut i terräng så tränar de musklerna, balansen, perceptionen, skelettet om vi får möjlighet att hoppa och skutta mycket, och vi får solljus som bidrar till att bilda D-vitamin. Speciellt här i norr där vi har det ganska mörkt på vintern är det viktigt. Att få vistas i naturen har även visat sig vara bra mot stress och för den psykiska hälsan då man inte känner av kraven från omgivningen på samma sätt och det är någonting jag verkligen kan känna av ute i skogen när jag är själv. Jag kan inte bry mig om vad andra tycker för det finns ingen där som kan ha en åsikt. För mig har det varit jätteskönt då jag är en människa som i vanliga fall bryr mig alldeles för mycket om vad andra tycker.
Det är viktigt att redan som barn få komma ut i naturen och träna på att använda både kroppen och huvudet. Att barnen klarar av de rörelser som leken förutsätter är viktigt för att de ska känna sig lyckade och våga prova svårare saker och på så sätt utveckla motoriken ytterligare. Barn med dålig motorik behöver få utvecklas i sin egen takt så att de känner att de lyckas och därigenom får uppleva att det är roligt att röra på sig och våga prova nya svårare utmaningar för kroppen och hjärnan, den goda cirkeln.  Motorisk träning stimulerar dessutom samma delar av hjärnan som vi använder vid problemlösning. Det är inte alls svårt att förstå varför Grahn kommer fram till att barn med mindre utegårdar med mindre vildvuxen natur verkar ha svårare att koncentrera sig samt inte vara lika motoriskt utvecklade som barnen med tillgång till större gårdar med mer naturliga inslag (Grahn 2007 s.73). Det blir mer naturligt att röra på sig när man har ytan och naturen tillgänglig.
Perceptionen tränas genom att man är ute i naturen där vi får många olika sinnesintryck samtidigt, vi hör saker konstant, dofter förändras och vi har mycket saker i vårt synfält, alla de här intrycken tränar perceptionen samt gör att vi minns bättre, då vi kan associera kunskapen till flera olika sinnesintryck eftersom flera delar av hjärnan aktiveras (Nelson 2007 s.114).  Om vi har problem med hur vi sorterar och tolkar våra sinnesintryck så kan det resultera i koncentrationssvårigheter som i sin tur påverkar inlärningen.
När jag jobbade med mitt skapande upplevde jag att jag hade mycket bättre fokus än vanligt, jag brukar annars vara väldigt lättstörd men jag var helt fokuserad på vad jag gjorde och vad jag skulle göra här näst, det kändes roligt och givande även om jag inte visste hur resultatet skulle bli, men jag uppfattade det inte heller som viktigt. Det som var viktigt var att få vara där just då, och få uppleva kravlösheten som dagen erbjöd.
När jag gjorde min meditativa uppgift blev jag mycket mer medveten om min kropp, jag kunde känna pulsen varva ner och blev väldigt medveten om min egen plats i skogen när jag lyssnade på lövens rasslande i vinden. Jag kände mig märkligt nog väldigt betydelsefull och upplevde för första gången på ganska länge en känsla av sammanhang. Det var väldigt avstressande att låta tankarna få vandra dit de ville, och intrycken som kom störde inte utan kändes välkomnande, som hackspetten som började picka i trädet några meter bort.


Litteraturförteckning
Brügge, B., Glantz, M., Sandell, K. (2011) Friluftslivets pedagogik – En miljö- och utomhuspedagogik för kunskap, känsla och livskvalitet Stockholm: Liber AB.
Grahn, P. (2007). Barnet och naturen. I Dahlgren, L-O., Sjölander, S., Strid, J.P. & Szczepanski, A. (red.). Utomhuspedagogik som kunskapskälla – Närmiljö blir lärmiljö. Lund: Studentlitteratur.
Nelson, N. (2007). Den växande individens hälsa. I Dahlgren, L-O., Sjölander, S., Strid, J.P. & Szczepanski, A. (red.). Utomhuspedagogik som kunskapskälla – Närmiljö blir lärmiljö. Lund: Studentlitteratur.

Förskollärarprofessionen - kommentarer till diskussion - grupparbete

Genom att återkoppla till styrdokumenten kan förskollärare kontinuerligt följa barnens utveckling och lärande, samt analysera hur den pedagogiska verksamheten svarar mot målen. Vi diskuterar vikten av kontinuerlig dokumentation för att synliggöra utvecklingen för barnen/verksamheten/föräldrar och pedagogerna.
Styrdokumenten är nödvändiga för att förstå förskolans uppdrag och att den hela tiden är under förändring, eftersom förskolan är en del av samhället som ständigt utvecklas. Styrdokumenten vilar på lagar, forskning, beprövad erfarenhet och rådande samhällsnormer. Arbetslaget kan med stöd av styrdokumenten arbeta aktivt med föreställningar kring värdegrund, normer och värderingar genom kontinuerliga diskussioner.

“De vuxnas förhållningssätt bidrar till barnens uppfattningar. Det är därför viktigt att analysera, reflektera och kritiskt granska egna värderingar, föreställningar och förhållningssätt och analysera hur detta tar sig uttryck i den egna verksamheten och koppla det till grundläggande värden.” - Allmänna råd med kommentarer sid 27-28.

Ansvarsfördelningen i arbetslaget finns väl beskriven i styrdokumenten. Vi diskuterar kring kompetensen som finns ute på förskolorna och kommer fram till att det är viktigt att ta tillvara på personalens styrkor, svagheter och intressen. Vi som grupp tror att ett gott samarbete i arbetslaget underlättar i arbetet för att få ihop omsorg, utveckling och lärande till en helhet.
I styrdokumenten finns miljön väl beskriven. I gruppen diskuterar vi hur viktig miljön är då en väl utformad miljö underlättar arbetet, stödjer personalen och ger barnen möjlighet att känna sig trygga att våga prova nya saker och därmed också utvecklas. Pedagogerna i förskolan har kunskapen om hur miljön kan förändras för att stimulera utvecklingen och leken hos barnen. Hur miljön är utformad har betydelse för vilken utveckling som är möjlig.
Gruppen har pratat om vikten av att göra en barnkonsekvensanalys inför förändringar som görs i förskolan. Det är viktig att barn får känna sig trygga i sina grupper, med personalen och på sin avdelning. Att förändra en gruppdynamik kan framkalla stress och otrygghet hos barnen, därför är det viktigt att genomföra barnkonsekvensanalyser innan man förändrar någonting.

“En barnkonsekvensanalys innebär att bedöma vilka konsekvenser ett visst beslut eller en åtgärd får för det enskilda barnet eller för en grupp av barn, och utifrån detta avgöra vad som är bäst för barnet eller barnen.” Allmänna råd med kommentarer sid 13.

Vi diskuterar hur styrdokumenten kan ligga som stöd vid större förändringar som påverkar barnen för att säkerställa att barnets bästa fortfarande sätts i centrum. Vi anser i enlighet med allmänna råd med kommentarer att barnkonsekvensanalyser inte är tänkta att göras vid sidan av utan ska integreras i den dagliga verksamheten.
Vi pratar mycket om kontakten med föräldrar och föräldrars perspektiv och inflytande.
Vi tycker att det ligger på pedagogernas ansvar att försöka få vårdnadshavarna delaktiga, men samtidigt visa hänsyn och vara medveten om begränsningar i den delaktigheten.

“I förskolan ska arbetslaget följa hur varje barns lärande och utveckling sker och på vilket sätt förskolan bidrar till detta”. - Allmänna råd med kommentarer sid 36.

Hur förskolan bidrar till barns utvecklande känner vi är ett genomgående tema som är viktigt att alltid ha i bakhuvudet som förskolepedagog. Det är en tanke som är viktig att ha med sig när vi utformar barnens miljö, grupper och tidsplanering.
Förskolan skiljer sig från skolan på så sätt att den inte har några specifika kunskapskrav som ska uppnås av barnen utan vi försöker istället stimulera barnen med miljö, material och pedagogisk kunskap. Barnen leker sig till den kunskap som behövs för ett livslångt lärande. I förskola i utveckling står det att det är samma tankeprocesser som används när vi leker som när vi lär.
Förskolans mål är att sträva efter att barnen ska utvecklas individuellt, inte att de ska möta specifika krav eller jämföras med normer eller andra barns utveckling.
När barnen inte når de förväntade utvecklingsmålen behöver vi se till om vi som pedagoger brister någonstans, eller om miljön är otillfredsställande för att ge möjlighet till utveckling.
Vem har ansvaret för pedagogernas fortbildning? Förskolechefen är ansvarig för att se till att det finns kompetent personal som är uppdaterad och att verksamheten följer målen. Det är viktigt att ha behörig personal eftersom de besitter kunskap om hur verksamheten kan utvecklas och kunskap som bidrar till att ge barnen bättre förutsättningar att utvecklas och lära. Samtidigt tycker vi att pedagogerna har ett eget ansvar att hålla sig uppdaterade med forskning och nya rön som är väsentliga för yrket.

Källor:
Skolverket (2005). Allmänna råd och kommentarer: Kvalitet i förskolan. Stockholm: Fritzes.
Skolverket (2010). Förskola i utveckling - bakgrund till ändringar i förskolans läroplan.
Stockholm: Fritzes

Reflekterande text kring radioteater "Värsta förskolan" grupparbete

Handlingen valdes genom att fundera på vilket scenario som skulle vara värst ur ett föräldraperspektiv, barnperspektiv/barnets perspektiv. Även att det är ett mardrömsscenario för en pedagog att behöva ringa till en förälder och berätta att deras barn har försvunnit. Vi fokuserar på barn som är osynliga samt pedagoger som medvetet och omedvetet nonchalerar barnen, deras känslor och egna viljor. Johansson E. & Pramling Samuelson I. (2006) menar att:

“Mänskliga samspel inkluderar makt, hierarkier och positioneringar och dessa erfarenheter är både viktiga och ofrånkomliga i såväl lek som lärande (Sutton-Smith, 1997).“

Pedagogerna i handlingen är de styrande och bjuder inte in till lek och förtroende. De saknar engagemang och demonstrerar sin makt i förhållandet till barnen. Johansson E. & Pramling Samuelson I. (2006) frågar sig också i texten om formbundna samspel så som styrda aktiviteter alltid måste vara dåligt. Kan barnet lära sig lika bra utan möjlighet till kontroll, fantasi och kreativitet? När vi diskuterar detta kommer vi fram till att vi som pedagoger behöver följa barnen och vara flexibla och lyhörda men även gå in och styra när det behövs.

I manuset görs båda barnen osynliga genom pedagogernas agerande. Barnen agerar/reagerar dock på olika sätt. Eva är utåtagerande och Carl innesluter sig själv och håller sig undan. Den begränsande miljön påverkar båda barnen. Carl säger inte ifrån, kanske för att han inte känner något stöd från de vuxna. I hans beteende märks hans dåliga självförtroende/självkänsla, något som bör uppmärksammas och utvecklas av pedagogerna. Barn vill och behöver bli bekräftade i sitt utforskande och sin utveckling. Johansson E. & Pramling Samuelson I. (2006) skriver:

“Barn söker tidigt i livet bekräftelse på att de är på rätt väg med något de håller på med. Men mer specifikt tar de också kontakt med lärare för att få veta om något är rätt eller fel relaterat till den specifika aktivitet eller uppgift de håller på med.”

Det är därför viktigt att pedagogerna är lyhörda för barnens känslor och behov. Ett barn som ständigt blir nonchalerat kan tillslut känna sig oduglig och tappa sin tillit till sig själv, vilket kan skada självkänslan.

Vi funderar på varför Eva beter sig som hon gör, om hon fått med sig någonting hemifrån eller om det är pedagogerna hon tar efter. Beter sig Eva så här för att hon behöver uppmärksamhet, blir hon frustrerad över att förskolan är styrd och kontrollerande.

Vi upplever att Eva är understimulerad och inte får utlopp för sin kreativitet och fantasi. Är hon tillräckligt utmanad på förskolan? Vi diskuterar om Eva har problem med den sociala koden. Hon vill bli kompis med Carl men kanske inte vet hur hon ska ta kontakt med honom då hon saknar samspel med andra barn.

Gruppen har gjort ett medvetet val att låta Carl vara den utsatta och Eva den som utsätter, eftersom samhällets normer ser flickor som snälla och pojkar som bråkiga. Pedagogerna behandlar Carl nonchalant och tycker att han ska sitta still utan någon vidare fundering på varför han inte vill sitta still. Hade de behandlat honom likadant om han var en flicka? Diskussionen har gått kring hurvida män och pojkar får visa sig sårbara och känslosamma. Får pojkar gråta och i så fall göra det på samma villkor som flickor eller tycker vi att de ska skärpa till sig. Vi upplever att flickor får tröst oftare än pojkar. Vi diskuterar hur viktigt det är att pedagogerna behandlar barnen på lika villkor och ser barnet som en egen individ.

För hantera den situation som uppstått borde pedagogen ta kontakt med Carl, känna av och lyssna till hans tankar och känslor, ge honom tid att uttrycka sig. Vill han berätta varför han gömt sig? Vill han vara med om vi erbjuder honom en annan plats i samlingen? Vi kan erbjuda honom att sitta vid en pedagog eller vid ett barn som han brukar leka med. Ge honom inflytande över sin egna situation. Det är viktigt att prata med barnen, erbjuda andra möjligheter och tillsammans komma fram till en lösning. På samma sätt är det viktigt att kommunicera med föräldrarna. Det kanske har skett en förändring i hemmet, vilket leder till många tankar hos barnet som det själv inte kan förstå och hantera. Genom att ha en kontinuerlig och öppen dialog med föräldrarna kan man bli upplyst om ett barn behöver lite extra stöd under en period, och därmed arbeta förebyggande istället för att vänta på att en större situation uppstår.

Pedagogerna bör försöka fånga upp Carl och prata om varför han gömmer sig och även prata med Eva för att förstå varför hon säger dumma saker. Här bör man fokusera på det sociala beteendet i hela gruppen och arbeta tematiskt med hur man är en bra vän och visar respekt för människor, djur och natur. Genom att använda sig av rollspel och skapande, ge barnen ord och uttryck att använda sig av vid konflikter. Läsa böcker om hur man är en bra kompis, diskutera med barnen hur man ser ut när man är ledsen, rädd, arg och glad.

För oss är det viktigt att pedagogen ser den enskilda individen och utvecklar det sociala samspelet mellan barn-barn och barn-vuxen.

Etiska aspekter inom förskolläraryrket A.Pettersson

Etiska aspekter inom förskolläraryrket.

Att som förskollärare förhålla sig etiskt till barn och andra vuxna innebär först och främst att visa en grundläggande respekt för sina medmänniskor, i enlighet med vårt demokratiska samhälle och den värdegrund som förskolan står på. Värdegrunden i sig själv förklarar det etiska förhållningssätt man bör ha med sig i verksamheten (Engdahl & Ärleman Hagsér, 2015 sid 21). Det finns en hel del etiska dilemman man kan stöta på i förskolan som kan vara svåra att ta ställning till men när det gäller de mest grundläggande som diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, funktionsvarianter eller liknande är det viktigt att vi, som lärare och förebilder, tar tydligt avstånd när det händer saker som går emot de värderingarna. 

Till exempel kan det ibland vara svårt att etiskt förhålla sig till föräldrar eller arbetskamrater som har en annan syn på uppfostran än vad man själv har eller som direkt går emot läroplanen. Det är inte alla vuxna människor som tycker att alla människor är lika eller ska ha samma förutsättningar. Det kan vara föräldrar eller lärare som kommenterar nedlåtande angående ett barn eller annan förälder som har en annan hudfärg eller som väljer att kommentera ett barns könsöverskridande klädsel, och här är det viktigt att som vuxen säga ifrån och vara en förebild för barnen samt visa att man inte accepterar sådana kommentarer. Det kan i sig själv leda till fler etiska dilemman då man även behöver respektera föräldrarna så frågan är vart gränsen går. 

Man kommer även att behöva förhålla sig till andra religioner och högtider, där kanske ett barn i barngruppen inte får fira jul för sina föräldrar. Hur gör avdelningen då? Går de emot föräldrarnas önskan, eller firar de ingen jul alls med något av barnen på avdelningen.

Det är viktigt att lärarna jobbar på att ha ett bra klimat i arbetslaget och visar samma respekt mot varandra som de ska göra mot barn och föräldrar. Barnen kommer att ta efter det klimat som råder i arbetslaget.  

Barns perspektiv.

Barns perspektiv är viktiga för att vi som lärare ska lära oss vilka aktiviteter och miljöer barnen tycker är meningsfulla och givande, och när vi vet det kan vi skapa en miljö som är inbjudande och stimulerande för barnen att utvecklas i.  

Pramling Samuelsson och Williams menar, i Engdahl & Ärleman Hagsér (2015 sid 19), att man genom analyser av strukturerade samtal med barnen kan bli bättre på att förstå barnens erfarenhetsvärld och därigenom skapa bättre förutsättningar för barns lärande. Skapar man en miljö som man vet om är inbjudande, rolig, trygg och lyssnar på barnen och tar del av deras åsikter samt försöker göra barnen så delaktiga som möjligt kommer de uppleva att deras åsikter är viktiga och meningsfulla. Det i sin tur leder till att de delar med sig mer av sina tankar och åsikter vilket ger oss ett bättre perspektiv på vad de upplever som viktigt. 

Det är särskilt viktigt att ta barns perspektiv med de yngsta barnen som inte har lika lätt för att utrycka sig verbalt, och dessa barn får man hjälpa och ge stöd i att utrycka sig. Som förskollärare behöver man lära sig att tolka barnens uttryck och agerande och ha en förståelse för variationen i uttrycken och att vi inte alltid uppfattar saker på samma sätt som barnen.

Vilka skillnader gör förskolebarn på lek och lärande?

 De flesta barnen i förskolan gör en ganska tydlig skillnad på lek och lärande i förskolan även om de har en viss insikt i att de lär sig saker i förskolan när de leker. I barns värld är det främst i skolan som man lär sig saker och på förskolan leker man bara. Skillnaden de gör på lek och lärande är att de i leken känner att de har frihet och valmöjligheter enligt Johansson E. & Pramling Samuelson I. (2006 sid 42-43).  Skillnaden mellan förskolan och skolan enligt barnen var att i skolan ska de lära sig saker under mer kontrollerade former och där har de förbud mot t.ex. godisätande, och hårt arbete med läxor, lärandet var alltså förknippat med saker som barnen upplevde som negativa eller jobbiga medan leken var förknippad med positiva känslor som frihet och kontroll.

Det fanns barn som kunde uppfatta att de lärde sig saker i förskolan under lek, t.ex. Olle, som kunde se att han hade lärt sig att titta, utan att någon såg, när han lekte spion. Men de gånger som barnen upplevde att de lärde sig någonting i förskolan så var det i mycket mindre omfattning än i skolan. De ansåg även att det inte lärde sig ”på riktigt” i förskolan i och med att kunskapen kom under lek och utan krav (s, 44). Många barn förknippar även lärande med arbete, uppgifter som ska göras eller där de själva inte får välja aktiviteter. 

Läroplansmönster.

Läroplansmönster är, enligt Vallberg Roth (2001 s, 241-242), ett mönster som uppstått efter att ha analyserat rådande styrdokument, handböcker, pedagogiska dokument och andra texter väsentliga för hur arbetet med barn skall styras från mitten av 1800-talet fram till idag. De fyra läroplansteorierna som uppstått ur detta mönster speglar även det rådande samhällsideal och normer som var typiska för den tidsperioden och vilken syn vi har haft på barn. Vi ser skillnader i hur deras fostran och utbildning sett ut samt hur vi tidigare gjort skillnad på barnen utifrån kön. Läroplansmönstret handlar alltså inte bara om vad barn ska lära sig och hur utan hur utbildningen och fostran och barnsyn har påverkats av samhället i stort, och hur de olika läroplansmönstren förändrats och utvecklats tillsammans med samhällets förändringar. 

Litteraturförteckning

Johansson E. & Pramling Samuelson I. (2006). Lek och läroplan, möten mellan barn och lärare i förskola och skola. Göteborg: Acta universitatis Gothenburgensis.

Engdahl, I. & Ärleman-Hagsér, E. (2015). Att bli förskollärare – mångfacetterad komplexitet. Stockholm: Liber AB Vallberg Roth, A-K. (2001). 

Läroplaner för de yngre barnen: Utvecklingen från 1800-talets mitt till idag. Pedagogisk forskning i Sverige 6 (4) 

Hemtenta perspektiv på förskolläraryrket

Hemtentamen den 2/10  9.00-14.00 ”Perspektiv på förskolläraryrket ” distans

Läs först igenom alla frågor så att du disponerar tiden rätt!

1.      Engdahl & Ärleman Hagsér (2015). Förskollärare måste ständigt förhålla sig etiskt till barn, föräldrar, kollegor, skolledning mm. Ge minst tre exempel på olika etiska aspekter som förskollärare måste ta hänsyn till i sitt vardagliga arbete. (ca ½ sida)

2.      Engdahl & Ärleman Hagsér (2015). Varför menar Pramling Samuelsson och Williams att barns perspektiv är viktiga i förskoleverksamheten och på vilka sätt föreslår de att vi som förskollärare kan närma oss barns perspektiv? (ca ½ sida)

3.      Johansson, E. & Pramling Samuelsson, I. (2006). I intervjuerna med förskolebarn förs samtal med barn om lek och lärande. Vilka skillnader gör förskolebarn på lek respektive lärande i Johansson och Pramling Samuelssons (2006) studie. Ge belysande exempel. (ca ½ sida)

4.      Vallberg Roth (2001). Vallberg Roth har delat in historien i fyra perioder som beskriver olika läroplansmönster? Vad är läroplansmönster enligt Vallberg Roth?

Etiska aspekter inom förskolläraryrket.

Att som förskollärare förhålla sig etiskt till barn och andra vuxna innebär först och främst att visa en grundläggande respekt för sina medmänniskor, i enlighet med vårt demokratiska samhälle och den värdegrund som förskolan står på. Värdegrunden i sig själv förklarar det etiska förhållningssätt man bör ha med sig i verksamheten, Engdahl & Ärleman Hagsér (2015 sid 21). Det finns en hel del etiska dilemman man kan stöta på i förskolan som kan vara svåra att ta ställning till men när det gäller de mest grundläggande som diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, funktionsvarianter eller liknande är det viktigt att vi, som lärare och förebilder, tar tydligt avstånd när det händer saker som går emot de värderingarna.

Till exempel kan det ibland vara svårt att etiskt förhålla sig till föräldrar eller arbetskamrater som har en annan syn på uppfostran än vad man själv har eller som direkt går emot läroplanen. Det är inte alla vuxna människor som tycker att alla människor är lika eller ska ha samma förutsättningar. Det kan vara föräldrar eller lärare som kommenterar nedlåtande angående ett barn eller annan förälder som har en annan hudfärg eller som väljer att kommentera ett barns könsöverskridande klädsel, och här är det viktigt att som vuxen säga ifrån och vara en förebild för barnen samt visa att man inte accepterar sådana kommentarer. Det kan i sig själv leda till fler etiska dilemman då man även behöver respektera föräldrarna så frågan är vart gränsen går.

Man kommer även att behöva förhålla sig till andra religioner och högtider, där kanske ett barn i barngruppen inte får fira jul för sina föräldrar. Hur gör avdelningen då? Går de emot föräldrarnas önskan, eller firar de ingen jul alls med något av barnen på avdelningen.

Det är viktigt att lärarna jobbar på att ha ett bra klimat i arbetslaget och visar samma respekt mot varandra som de ska göra mot barn och föräldrar. Barnen kommer att ta efter det klimat som råder i arbetslaget.

Barns perspektiv.

Barns perspektiv är viktiga för att vi som lärare ska lära oss vilka aktiviteter och miljöer barnen tycker är meningsfulla och givande, och när vi vet det kan vi skapa en miljö som är inbjudande och stimulerande för barnen att utvecklas i. 

Pramling Samuelsson och Williams menar, i Engdahl & Ärleman Hagsér (2015 sid 19), att man genom analyser av strukturerade samtal med barnen kan bli bättre på att förstå barnens erfarenhetsvärld och därigenom skapa bättre förutsättningar för barns lärande. Skapar man en miljö som man vet om är inbjudande, rolig, trygg och lyssnar på barnen och tar del av deras åsikter samt försöker göra barnen så delaktiga som möjligt kommer de uppleva att deras åsikter är viktiga och meningsfulla. Det i sin tur leder till att de delar med sig mer av sina tankar och åsikter vilket ger oss ett bättre perspektiv på vad de upplever som viktigt.

Det är särskilt viktigt att ta barns perspektiv med de yngsta barnen som inte har lika lätt för att utrycka sig verbalt, och dessa barn får man hjälpa och ge stöd i att utrycka sig. Som förskollärare behöver man lära sig att tolka barnens uttryck och agerande och ha en förståelse för variationen i uttrycken och att vi inte alltid uppfattar saker på samma sätt som barnen.

Vilka skillnader gör förskolebarn på lek och lärande?

 De flesta barnen i förskolan gör en ganska tydlig skillnad på lek och lärande i förskolan även om de har en viss insikt i att de lär sig saker i förskolan när de leker. I barns värld är det främst i skolan som man lär sig saker och på förskolan leker man bara. Skillnaden de gör på lek och lärande är att de i leken känner att de har frihet och valmöjligheter enligt Johansson E. & Pramling Samuelson I. (2006 sid 42-43).  Skillnaden mellan förskolan och skolan enligt barnen var att i skolan ska de lära sig saker under mer kontrollerade former och där har de förbud mot t.ex. godisätande, och hårt arbete med läxor, lärandet var alltså förknippat med saker som barnen upplevde som negativa eller jobbiga medan leken var förknippad med positiva känslor som frihet och kontroll.

Det fanns barn som kunde uppfatta att de lärde sig saker i förskolan under lek, t.ex. Olle, som kunde se att han hade lärt sig att titta, utan att någon såg, när han lekte spion. Men de gånger som barnen upplevde att de lärde sig någonting i förskolan så var det i mycket mindre omfattning än i skolan. De ansåg även att det inte lärde sig ”på riktigt” i förskolan i och med att kunskapen kom under lek och utan krav (s, 44). Många barn förknippar även lärande med arbete, uppgifter som ska göras eller där de själva inte får välja aktiviteter.

Läroplansmönster.

Läroplansmönster är, enligt Vallberg Roth (2001 s, 241-242), ett mönster som uppstått efter att ha analyserat rådande styrdokument, handböcker, pedagogiska dokument och andra texter väsentliga för hur arbetet med barn skall styras från mitten av 1800-talet fram till idag. De fyra läroplansteorierna som uppstått ur detta mönster speglar även det rådande samhällsideal och normer som var typiska för den tidsperioden och vilken syn vi har haft på barn. Vi ser skillnader i hur deras fostran och utbildning sett ut samt hur vi tidigare gjort skillnad på barnen utifrån kön. Läroplansmönstret handlar alltså inte bara om vad barn ska lära sig och hur utan hur utbildningen och fostran och barnsyn har påverkats av samhället i stort, och hur de olika läroplansmönstren förändrats och utvecklats tillsammans med samhällets förändringar.

Litteraturförteckning

Johansson E. & Pramling Samuelson I. (2006). Lek och läroplan, möten mellan barn och lärare i förskola och skola. Göteborg: Acta universitatis Gothenburgensis.

Engdahl, I. & Ärleman-Hagsér, E. (2015). Att bli förskollärare – mångfacetterad komplexitet. Stockholm: Liber AB Vallberg Roth, A-K. (2001).

Läroplaner för de yngre barnen: Utvecklingen från 1800-talets mitt till idag. Pedagogisk forskning i Sverige 6 (4) 

Värdegrunden i förskolan och hur den har förändrats över tid - A. Pettersson Förskollärarprogrammet

Jag har i denna text valt att försöka belysa hur värderingarna kring genus/könsroller och uppfostran av barn har förändrats genom förskolans historia. Hur har våra tankar om barns utbildning och fostran samt tankar om könsroller förändrats genom tiderna?

Under den läroplansperiod som vi kallar Guds läroplan, som sträcker sig från mitten till slutet av 1800-talet, var samhället starkt influerad av kyrkan. Det ansågs att mannen var överordnad och resten av familjen och tjänstefolket skulle lyda. Det låg även på hans ansvar att se till att barnen fick undervisning och att de fostrades till gudsfruktan enligt Vallberg Roth (2001).
Pojkar och flickor separerades under undervisningen vilket troligen var en kvarleva från medeltidens kyrkliga tankar om att kvinnor skulle sitta på den onda norra sidan i kyrkan. Även utbildningen var manscentrerad i fråga om geografi och historia som handlade om fäderneslandet. Vidare skriver Vallberg Roth (2001) att det under 1800-talets andra halva kom tankar om att flickors utbildning saknade väsentliga delar för att de skulle bli själfulla mödrar. Syftet med fostran var under den här tiden inte att lära barnen nya saker eller att utveckla dem utan bara förmedla på vilket sätt saker skulle göras, så som generationer innan gjort.

Den första barnomsorgen i Sverige började enligt Martin Korpi, B (2006) ta form när människorna flyttade in till staden för att söka arbete under mitten av 1800-talet. Lönerna på fabrikerna i städerna var låga och barnen spenderade sin tid på gatorna eftersom båda föräldrarna ofta behövde jobba för att ha råd att försörja familjen med den låga lönen. De yngsta barnen passades ofta av syskon eller släktingar. Det var även många mammor som var ensamstående och för att få bort barnen från gatorna så öppnades Barnkrubban. I Barnkrubban jobbade människor som till stor del saknade utbildning, och fungerade mest som ett ställe där de mest utsatta barnen kunde vara. Barnen hölls rena och fick tre mål mat om dagen.  För att få plats på en barnkrubba så krävdes intyg från fattigvården och barnen var där långa dagar, ibland även nätter.

Samtidigt som Barnkrubborna öppnades skriver Martin Korpi, B (2006)  att en annan institution med influenser från Tyskland börjar ta form och det var Kindergarten – även kallad Barnträdgården.
Barnträdgården var avgiftsbelagd och där med endast tillgänglig för barn som kom från rikare familjer. Syftet med institutionen var att barnen skulle få vistas i en miljö som skulle främja deras utveckling samt vara ett stöd för familjens fostran. De drevs i rent pedagogiskt syfte efter Friedrich Fröbels pedagogiska filosofi. I dagens förskoleverksamhet kan vi fortfarande se pedagogiska metoder som kom till Sverige genom Barnträdgårdarnas intåg.

Från och med slutet av 1800-talet förändrades institutionerna till att bli mer hemlika i miljön, och var mer inriktade på uppfostran än ren undervisning. De rådande idealen i samhället var att kvinnan skulle vara en god mor och maka och mannen skulle försörja familjen, vilket även kunde ses i läroplanen, som kallas Det goda hemmets och hembygdens läroplan. “Barnen skall ledas, ej skolas, och deras fostran ska inte vara skolmässig utan moderlig. Flickan omtalas återkommande i termer som “den själfulla lilla modern” och pojken beskrivs som “den kraftfulle byggaren” (Vallberg Roth 2001 s.251) Barnen fostrades dock med en del gemensamma sysselsättningar under denna läroplan och var inte segregerade på samma sätt som kyrkans tidigare ideal hade förespråkat, även om de fostrades åt åtskilda könsroller.

I mitten av 1900-talet börjar Folkhemmets socialpsykologiska läroplansperiod, och den präglas av demokrati och en allsidig personlighetsutveckling (Vallberg Roth, 2001). Man sätter nu barnets vård och omsorg i centrum. Det kommer under den här tiden även texter som förespråkar att flickor och pojkar ska uppfostras på samma sätt och att könsspecifika formuleringar skulle ge plats åt könsneutrala formuleringar. Könsrollsbegreppet var dock under den här tiden inte ett speciellt komplext begrepp som det är idag. Vallberg Roth (2001) menar att det under den här perioden ”växte fram ett stöd för det könsneutrala vetenskapsbarnet och en allmän könsneutral förskola, en likhetsskola”

I dagens läroplan, som kallas det situerade världsbarnets läroplan, så talar vi om en globalisering, mångkultur, barnets perspektiv och barnets bästa. Förskolan ska jobba för att barnen bland annat ska lära sig att respektera alla människors lika värde, individens integritet och frihet, respektera vår gemensamma miljö och jämställdhet mellan könen. Idag ska vi alltså jobba emot de könsroller som de tidigaste läroplanerna arbetat med att förstärka.
I läroplanen Lpfö 98 står det så här;

”Vuxnas sätt att bemöta flickor och pojkar liksom de krav och förväntningar som ställs på dem bidrar till att forma flickors och pojkars uppfattning om vad som är kvinnligt och manligt. Förskolan ska motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar ska i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller.”

Vi har alltså gått från starka patriarkala strukturer där kvinnan var underordnad mannen och flickor och pojkar fostrats olika enligt disciplinära former, till att se till varje individs enskilda behov och önskan, med en tillåtande uppfostran som uppmuntrar till egen kreativitet och vilja.
Jag tror att det är viktigt att bemöta och behandla barn med respekt och vara tillåtande för deras olikheter och egna uttryck, och att det i längden kommer att skapa vuxna människor som behandlar andra människor med respekt och acceptans för olikheter och oliktänkande. Det är viktigt att vi ger barnen samma möjlighet att utvecklas oavsett vilka förutsättningar man startar med.
Att ge alla barn samma möjligheter betyder alltså inte att man ger alla barn samma saker, eftersom alla individer är olika och behöver olika saker för att utvecklas. Där kan jag se en utmaning i fråga om resurser som mer personal samt personal som har den lyhördhet som krävs för att urskilja barnens olika behov.
Val av teman har jag gjort då jag har ett starkt intresse för hur människor formas efter vilket bemötande och vilka förväntningar de har på sig.
När jag tänker på genus och uppfostran så tänker jag framförallt på bemötande av barn och vuxna samt deras val att uttrycka sin individ. Jag tror att dagens könsroller är väldigt begränsande eftersom vi inte tillåts att vara dem vi är ur hela skalan av individuella uttryck. Vi har kläder, färger och egenskaper som anses tillhöra ett visst kön, och det får vi lära oss redan tidigt i åldrarna.
Det är viktigt att vi är medvetna om att vi troligen kommer att bemöta barnen olika utifrån helt oviktiga egenskaper så som kön, hudfärg och samhällsklass, även om vi är medvetna om problemen och att vi kontinuerligt jobbar på att motverka detta. Jag tror att en bra start är att förändra nyansen i språket. Bara en sådan sak som att säga rosa i stället för tjejfärg, eller barn, istället för flickor och pojkar tror jag kan göra mycket för barnets framtida tankar om könsroller. Något som kan vara värt att komma ihåg är att oftast är svårare att gå emot normen än att följa den.

Martin Korpi, B. (2006). Förskolan i politiken - om intentioner och beslut bakom den
svenska förskolans framväxt.
Vallberg Roth, A-K. (2001). Läroplaner för de yngre barnen: Utvecklingen från 1800-talets
mitt till idag. Pedagogisk forskning i Sverige 6 (4) s. 241-269
Utbildningsdepartementet (2010). Läroplan för förskolan Lpfö 98.

Barnkonventionen grupparbete

Barnkonventionen

Det finns mycket förskolan kan göra för att följa Barnkonventionen. Förskolan i Sverige har de förutsättningar som finns för att följa konventionens rekommendationer, om man ser till ekonomiska och politiska resurser. Barnkonventionen är inte helt självklar ute i samhället eftersom den inte är lagstadgad. Vi som grupp tycker att det är viktigt att se till att alla som arbetar på förskola och med barn får ta del av dess artiklar och arbetar aktivt med målen i arbetslaget. T.ex. arbeta i workshops och där i genom utbyta erfarenheter med andra förskolor.

I Sverige har vi ett samhällsklimat där de flesta är överens om att alla barn ska behandlas lika oavsett bakgrund, handikapp eller kön. Vi anser att det därför är viktigt att fundera över sin egen människosyn och arbeta med sig själv och sin attityd mot barn och vuxna.

I artikel 2 står det att vi skall respektera och tillförsäkra varje barn;

“ … utan åtskillnad av något slag, oavsett barnets eller dess föräldrars eller vårdnadshavares ras, hudfärg, kön, språk, religion, politiska eller annan åskådning, nationella, etniska eller sociala ursprung, egendom, handikapp, börd eller ställning i övrigt.”


När vi bemöter flickor och pojkar olika i förskolan, påverkar vi deras sociala beteende, både medvetet och omedvetet. Ofta får pojkar höra att de ska vara tuffa och inte gråta medan flickor får mer tröst när de ramlar och gör sig illa. När vi väljer att behandla barnen lika oberoende av kön, ger vi dem möjlighet att vara sig själva i hela skalan av sin personlighet utan att låsa fast dem till förväntningar som tillhör en specifik könsroll. Därför tror vi det är viktigt att tänka på vilket material som tas in till förskolan och vilka färger man använder på t ex väggar och lådor.

Vi tycker att det är viktigt att lyssna på barnen, deras åsikter och erfarenheter i enlighet med artikel 13. Vi bör också arbeta med barnen på ett anpassat sätt för att lära barnen att deras tankar räknas och att de själva kan vara med och påverka den dagliga verksamheten. Miljön i förskolan ska vara trygg, inspirerande, tillgänglig och lärorik. Den ska vara anpassad till individen och på så sätt bidra till ett livslångt lärande. Vi pratar om vikten av att vårdnadshavare och pedagoger har en öppen dialog vad gäller barnets mående och hemförhållande då detta kan påverka barnen både positivt och negativt.

Förskolan ska arbeta för att alla ska behandlas lika och alltid sätta barnets bästa i första hand. Samtidigt ska pedagogerna respektera föräldrarnas rätt till ledning och uppfostran enligt artikel 18. Pedagoger och vårdnadshavares normer och värderingar är inte alltid förenliga. T.ex. så kan det finnas olika åsikter om hur långa dagar ett barn skall vara på förskolan och av vilka anledningar.

I artikel 30 ska förskolan arbeta med att inkludera en minoritet eller urbefolkning och dess kultur, religion samt barnets egna modersmål. Det står vidare i artikel 29 att;

“... barnets utbildning ska syfta till att (c) utveckla respekt för barnets föräldrar, för barnets egen kulturella identitet, eget språk och egna värden ....”

Vi som grupp tycker att muntlig och skriftlig information som utgår från förskolan bör översättas till fler språk, eftersom alla vårdnadshavare ska få tillgång till samma information. Vi inser dock begränsningarna i och med att det finns många språk och att det därmed kan kräva resurser som inte alltid finns, t.ex. ta in tolk vid behov. Vi anser att förskolan bör sträva efter att alla vårdnadshavare ska känna sig delaktiga vid föräldramöten, utvecklingssamtal och andra sammankomster som t. ex. drop in och luciafirande.

Vi är alla överens om vilka artiklar i Barnkonventionen som är extra viktiga för oss som framtida förskollärare att arbeta med i förskolan, det är de artiklar vi har tagit upp i texten ovan. Vi har vid några tillfällen varit oense om hur vissa texter ska tolkas och ur vilket perspektiv.