Val av plats
Till den här uppgiften har jag valt en plats som heter Maltesholm, det är en badstrand som ligger i utkanten av Grimsta naturreservat. Det finns stora öppna ytor att springa och leka på. Här finns en strand, en grillplats, två bryggor och en stor gräsmatta, i utkanten av stranden finns det en skog med björkar, stora ekar, alar och pilar. Vid bryggorna växer det bladvass. Det finns även änder här, kanadagäss och ibland svanar.
Jag tror att den spontana reaktionen hos barnen är att de vill springa eftersom det är mycket stora ytor. Jag tror att barnen kommer att fråga saker om vattnet, om sanden och om änderna om de är på plats den dagen. Jag tror att barnen kommer vilja gå ut på bryggan och titta på vattnet därifrån, och de kanske kommer fråga varför träden växer ner i vattnet och vilka djur som bor där.
Det finns mycket att lära sig inom biologin, om växter, djur och vatten. Materialet som jorden består av, om sand och stenar. Det finns en hel del naturvetenskapliga saker att testa, t.ex. med sand och vatten, är blöt sand tyngre än torr sand. I det matematiska området kan barnen räkna saker, både hur många och hur långt och med sand och vatten har de möjligheter att mäta mängd, volym och vikt.
Ute på stora öppna ytor får barnen tillgång till rörelse och till lekar där de kan springa runt mycket och använda sig av mycket kroppsrörelser vilket bidrar till att förbättra rörelse, snabbhet, kondition, styrka och koordination
Grimsta är ett naturreservat och här har vi som lärare möjlighet att prata med barnen om ekosystem och vikten av biologisk mångfald samt prata om varför naturreservat behövs och vad det är. Alla mina aktiviteter är planerade till samma plats och tillfälle.
Aktiviteter
Hämta och sortera naturföremål
Första aktiviteten går ut på att barnen ska få gå in en bit i skogen som ligger i anslutning till stranden, väl där ska de få hämta olika saker ur skogen som de kan hitta fler av så som löv, pinnar, kottar, stenar. När de kommer tillbaka ska barnen få sortera sakerna utifrån olika egenskaper så som färg, storlek, material osv, och passa på att prata om hur barnen tänkte när de sorterade. Jag som ledare ska observera, svara på frågor om materialet och föreslå sätt för barnen att sortera på om de själva inte kommer på någonting. Jag kommer även be barnen att räkna föremålen i varje sorterad grupp. Tanken med övningen är att barnen ska få röra lätt på sig i skogen, känna på olika material, sortera och använda sig av lättare matematik och språk i form av att uttrycka sina tankar om varför de valt att sortera sakerna på ett visst sätt.
Vad sjunker och vad flyter?
Till den andra aktiviteten tänkte jag att barnen återigen skulle få leta upp lite olika saker men denna gång endast en av varje sak. Det kan vara vad som helst som de hittar ute, en pinne, ett sandkorn, en sten eller blad. Sen ska vi lägga saken i vattnet och se om det flyter eller inte, men först ska barnen få svara på vad de tror och varför. De sakerna som flyter ska läggas i en hög och de som inte flyter skall läggas i en annan, sen får barnen se om de kan komma på någonting som sakerna har gemensamt med de andra sakerna i samma hög, utöver att de flyter/sjunker. Sen diskuterar vi varför saker flyter/sjunker. Tanken med aktiviteten är att barnen ska få experimentera själva med naturvetenskapliga fenomen.
Var finns insekterna?
Den sista aktiviteten jag har planerad är att barnen ska få undersöka vart det kan tänkas finnas djur eller insekter i vattnet, de ska få testa att håva vid olika platser i vattnet, t.ex. från bryggan, i vassen, där inga växter finns, på botten. Platserna de ska håva på är utvalda av mig och barnen tillsammans. Innan vi gör det ska barnen få gissa vart de tror att vi kommer hitta flest djur eller insekter och varför. Sen ska vi titta på insekterna genom förstoringsglas. Hittar vi fler av samma så ska vi räkna hur många de är. Jag kommer även att ha med mig en insektsbok och prata med barnen om de insekter vi hittar. Jag tänker att jag pratar kort om biologisk mångfald och ekosystemet, och insekternas plats i det. Min tanke är även att vi ska återkomma till den här platsen och göra om den här övningen vid olika tider på året för att se hur platsen förändras och se om barnen hittar nya insekter/arter beroende på när på året vi är där.
Val av aktiviteter
Jag har valt dessa aktiviteter för att jag tror att det är viktigt att få in mer naturvetenskapliga ämnen. Djur och natur brukar de flesta barn tycka är intressant och det är lätt att hitta vid en strandkant vid ett naturreservat. I artikeln Children and place A natural Connection skriver Vickers, V. & Matthews, C. (2002) att vi som lärare har ett ansvar att se till att barnen har möjlighet att utveckla relationer till platser i närmiljön så att vi även som vuxna kan känna ett samband till dessa platser. Vickers, V. & Matthews, C. (2002) hänvisar vidare till ett citat av Baba Dioum, en miljöforskare från Senegal: “In the end we will conserve only what we love, we will love only what we understand, and we will understand only what we are taught.“. Det tolkar jag som så att lär man barnen att de är en del av naturen och att tycka om naturen, så kommer de troligen också vilja ta hand om naturen samt engagera sig i miljöfrågor när de blir äldre. I läroplanen står det att ”Förskolan ska lägga stor vikt vid miljö- och naturvårdsfrågor. Ett ekologiskt förhållningssätt och en positiv framtidstro ska prägla förskolans verksamhet. Förskolan ska medverka till att barnen tillägnar sig ett varsamt förhållningssätt till natur och miljö och förstår sin delaktighet i naturens kretslopp” (Lpfö 98, 2010, s 7)
Förhållningssätt och ledarskap
Som ledare vill jag vara demokratisk och rättvis och använda mig mycket av barnens egna förslag. Jag ser det som en självklar del i att lära barnen att i framtiden även bry sig som andras åsikter och önskningar och inte bara sig själva. I lpfö 98 (2010) står det “Vuxnas förhållningssätt påverkar barns förståelse och respekt för de rättigheter och skyldigheter som gäller i ett demokratiskt samhälle och därför är vuxna viktiga som förebilder” (s. 4), samt “Lärandet ska baseras såväl på samspelet mellan vuxna och barn som på att barnen lär av varandra. Barngruppen ska ses som en viktig och aktiv del i utveckling och lärande” (s.7).
Jag vill att barnen ska få möjlighet att komma överens själva först om det uppstår problem, och på så sätt lära sig att lyssna på varandra och att samarbeta. Men jag vill samtidigt att de ska känna att de kan komma till mig om de behöver hjälp. Min tanke är att jag ska kunna ge dem förslag på hur de kan lösa problemet själv, istället för att försöka lösa det åt dem. Jag vill att barnen ska känna att de har stöd i att testa mycket saker själv, utforska egna idéer och tankar med stöd av både gruppen och lärarna. Jag tycker att det är viktigt att prata mycket med barnen och observera deras beteende för att se vad som kan förbättras i deras miljö, eller om jag som ledare behöver förändra mitt sätt att förhålla mig till gruppen.
Vetenskapligt stöd för utomhuspedagogik
Det finns idag ganska mycket vetenskapligt stöd för utomhuspedagogik och stora delar av det handlar om att utomhuspedagogiken kan främja den fysiska och psykiska hälsan.
Stress är en av de vanligaste orsakerna till att vi känner oss sjuka i dag, och utemiljön kan hjälpa oss att stressa av (Whäborg 2002, refererad i I. Eriksson, P. Grahn, E. Skärbäck 2009). Viss naturmiljö gör att vi kan vila systemet och gå på autopilot. När intrycken vi får från naturen och grönskan är spännande men mjuka så stimuleras känslorna, motoriken och sinnena på ett sätt som vi anpassat oss till under många miljoner år och reagerar positivt utan att medvetet tänka på naturen (ibid).
Regelbunden fysisk aktivitet påverkar immunförsvaret positivt samt minskar stress (Ader 2001, refererad i N. Nelsson 2007) och att arbeta utomhus ökar arbetsglädjen (Kaplan & Kaplan 2004, refererad i N. Nelsson 2007), så att utföra aktiviteter och träna utomhus i naturmiljö ger flera positiva effekter för hälsan både psykiskt och fysiskt.
Det finns även forskning som visar att kortare besök i kultur- och naturområden, så som parker, ger bättre återhämtningseffekt som i sin tur gör att man känner sig med belåten både i arbetet och på sin fritid (Kaplan & Kaplan 2004, refererad i A. Szczepanski 2007). Det har också visat sig att blodtrycksnivåerna sjönk hos personer som vandrade 40 minuter i ett naturreservat, till skillnad mot de som vandrade i stadsmiljö (Hartig, et al. 2002, refererad i A. Szczepanski 2007). Forskning visar även att förskolebarn som har tillgång till tillräckligt stora gårdar med inslag av vildvuxen natur utvecklar bättre motorik, tränar sin förmåga att springa snabbt och uthålligt (P. Grahn 2007). De tränar även koordination, vighet och balans och rör på sig 20 % mer än förskolebarn som har mindre gårdar tillgängliga. Stora gårdar avlastar dessutom personalen då barnen uppvisar ett mer hänsynsfullt beteende mot varandra (ibid).
Svårigheter som utomhusmiljön kan skapa
Att vara ute kräver andra förutsättningar, än att vara inne på en förskola som på de flesta sätt och vis är anpassad för barn. Utomhusmiljön ställer större krav på alla inblandade. Det är viktigt att tänka på att gruppen har med sig tillräckligt med personal, utifall att någonting skulle hända. Personalen behöver dessutom vara mer uppmärksam då risken för olyckor är större. Planeringen ser ut på ett annat sätt, både aktiviteterna och vad personalen behöver ha med sig. I bland är det lätt att gå tillbaka och hämta saker, men andra gånger är man för långt bort. Platsen kanske måste besökas och förberedas innan, personalen behöver se till att de resurser som är tänkta att användas faktiskt finns om det är frågan om naturmaterial. Personalen måste anpassa sig efter vädret och eventuellt kunna ändra aktiviteter ganska omgående om barnen fryser, om ett regnväder drar in eller om det blivit ishalka. Personalen behöver även se till att alla barnen har de kläder som behövs för uteaktiviteter. Det kan även vara värt att tänka på att alla barn kanske inte är trygga med miljön som de ska besöka. De barn som inte är bekanta med skogen kan uppleva den som obehaglig eller skrämmande.
Upplevelsebaserat och platsrelaterat lärande
Upplevelsebaserat och platsrelaterat lärande innebär att man lär sig genom upplevelser och förstahandserfarenheter på platsen där man är. A. Szczepanski (2007) skriver om kunskap som inte bara kan skrivas i text eller formel utan en kunskap som upplevs med fler sinnen. Det handlar om ett lärande som tar till vara på kunskapen som finns både i och om platsen. A. Szczepanski (2007) skriver vidare om lärandets koder som inte bara består av texter utan även kan läsas av i landskapet som efterlämningar av gårdar och samhällen, hällristningar, runor, men även fabriker och köpcentrum. Det handlar om att det finns kunskap och historia att lära sig om och av själva platsen, och att få lära sig i autentiska miljöer för att kunna förankra kunskapen i verkligheten. ”Det samspel som finns mellan fysiska upplevelser och teoretiska kunskaper förstärks. att utforska naturen handlar om att lära med alla sinnen: smak, lukt, beröring, syn och hörsel.” (Brodin, J. 2011 s. 448).
Jag tänker att kunskap i och om närmiljön ger barnen en möjlighet att känna sammanhang med kunskapen de lär sig när de kan relatera den till miljön de alltid har omkring sig.
Att lära sig på platsen eller om platsen eller att använda platsen som klassrum t.ex. om man ska lära sig om kor och hur vi får mjölken till vårt bord så lär man sig det bäst hos en mjölkbonde, där man får se hur allting går till. Barnen kommer att minnas bättre när de även associerar kunskapen och minnen till den platsen med hjälp av andra sinnen, t.ex. doften i bondgården. Kunskapen förankras av alla olika intryck som man från till skillnad från när man tittar på bilder och läser om kon och dess mjölk i en bok. Där får man inte de andra sinnesupplevelserna som hjälper en att minnas bättre.
Tiller T, Tiller R, (2003) skriver: “förståelse på djupet - att eleverna känner igen sina egna erfarenheter och tankar i de teoretiska resonemangen, vilket kan göras genom att få förstahandserfarenheter av det eleverna ska lära sig”. (s.32) samt “Det är i samspelet, eller dialektiken, mellan gamla och nya föreställningar som lärande och utveckling sker. skolan måste därför knyta undervisningen till barnens egna iakttagelser och upplevelser, i och utanför skolan. det betyder att ämnesstoff bör förankras i något som är bekant för eleverna, genom att läraren aktivt använder exempel, metaforer, bilder, uttryck och dylikt som ger mening utifrån deras egen föreställningsvärld” (ibid s.40). Att få uppleva med hela kroppen och inte bara huvudet hur någonting är stärker upplevelsen som helhet och befäster kunskapen bättre. John Dewey ansåg att människor lär sig bäst genom att vara aktiva, att få göra, utforska, konstruera, skapa eller uttrycka sig i konstnärliga former (I.Elfström, B.Nilsson, L.Sterner, C.Wehner-Godée, 2014). Kunskapen blir en helhetsupplevelse som är lättare att förstå och blir mer begriplig.
Litteraturlista
Utbildningsdepartementet (2010). Läroplan för förskolan Lpfö 98. Stockholm: Fritzes.
Grahn, P. (2007). Barnet och naturen. I Dahlgren. L-O, Sjölander. S, Strid, J.P. & Szczepanski, A.(red.). Utomhuspedagogik som kunskapskälla – Närmiljö blir lärmiljö. Lund: Studentlitteratur.
Nelson, N. (2007). Den växande individens hälsa. I Dahlgren. L-O, Sjölander. S, Strid, J.P. & Szczepanski, A. (red.). Utomhuspedagogik som kunskapskälla – Närmiljö blir lärmiljö. Lund: Studentlitteratur.
Szczepanski, A (2007). Uterummet - ett mäktigt klassrum med många lärmiljöer. I Dahlgren. L-O, Sjölander. S, Strid, J.P. & Szczepanski, A. (red). Utomhuspedagogik som kunskapskälla – Närmiljö blir lärmiljö. Lund: Studentlitteratur.
I.Elfström, Nilsson.B L.Sterner, C.Wehner-Godée (2014). Barn och Naturvetenskap - upptäcka, utforska, lära i förskola och skola. Stockholm: Liber
Tiller. T, Tiller. R (2003). Den andra dagen - ett vidgat rum för lärande Stockholm:Runa förlag
Vickers, V. & Matthews, C. (2002). Children and Place: A Natural Connection. Science Activities, 39 (1), 16 – 24.
Brodin. J (2011). Kan utomhuspedagogik stödja lärande och inkludering? Personer med intellektuella funktionsnedsättningar. socialmedicinsk tidskrift 5, s 445-457.
Eriksson. I, Grahn. P, Skärbäck. E (2009). Närmiljöns betydelse och hur den kan påverkas. EDUCARE 1, s 81-101
