Kulturbesök - Lek och lärande på Aquaria Vattenmuseum

Inledning

På hemsidan beskriver Aquaria Vattenmuseum sin vision om att inspirera och vara folkbildande. Detta genom att samarbeta bland annat med Stockholms universitet samt forskare från olika länder och anordna föreläsningar om världens vattenmiljö (http://www.aquaria.se). Verksamheten riktar sig bland annat mot förskola och skola och har förutom deras ordinarie rundvandring, en rundvandring mer riktad till barn, samt ett aktivitetsrum för barn där återvinning står i fokus. På hemsidan skriver de att de vill göra barnen miljömedvetna genom att de får testa att återvinna och upptäcka hur de själva kan vara med och påverka miljön. De uttrycker att “Målsättningen är att lek i kombination med lärande ska göra barnen till miljöambassadörer”(Aquaria Vattenmuseum, 2016). Vi kunde inte hitta några styrdokument på hemsidan, utan tog med frågor kring detta i den tänkta intervjun.

Rapportdel:

Inför besöket

Vi valde att först läsa på deras hemsida för att få information om verksamheten, deras aktiviteter och utbud. Vi undersökte även hur vi som blivande pedagoger skulle kunna använda oss av deras verksamhet i vårt framtida yrke. Av hemsidan fick vi intrycket att miljön var utformad för att passa barn i förskola och skola, då det fanns mycket information om hur vi lärare skulle kunna använda institutionen i den pedagogiska verksamheten. På hemsidan finns studiematerial att ladda ner, åldersanpassade rundturer och förslag på att läraren skulle prata med barnen inför och efter besöket. Vi upplevde via hemsidan att Aquaria skulle vara väldigt lekfullt och barnanpassat. Vi kontaktade sedan verksamheten via telefon och frågade hur vi på bästa sätt kunde få ut så mycket som möjligt av vårt besök.

Hemsidans innehåll väckte frågeställningen om hur verkligheten skiljer sig mot hemsidan vad gäller förhållandet mellan utbildning och lek. Vi ville veta om, och i så fall på vilket sätt de involverar barnen i planeringen av verksamheten och dess utformning. Vi blev också nyfikna på vad det innebar att vara “miljöambassadör”, hur de använder aktivitetsrummet och på deras syn på förhållandet mellan lärande och lek.

Vi hade planerat att använda oss av intervju, ljudinspelning, anteckningar och foto i våra observationer. Det blev dock ingen ljudinspelning då vi inte fick möjlighet till att intervjua någon. Vi fick en mailadress till Aquarias platschef, dit de ville att vi skulle skicka våra frågor  (Bilaga 1). Vi har ännu inte fått något svar. Med hjälp av våra frågor ville vi få reda på hur verksamheten uppstod och på vems uppdrag det var.

Besöket på Aquaria vattenmuseum

Under besöket försökte vi titta på miljön med ett barnperspektiv. Vi observerade hur barnen interagerade med verksamheten, personalens förhållningssätt samt hur miljön är anpassad för barn. Eftersom vi är vuxna kan vi inte tolka verksamheten ur ett barns perspektiv, men vi kan genom våra observationer och vårt förhållningssätt försöka närma oss barnens perspektiv. Då vi besöker Aquaria i ett specifikt syfte är vi medvetna om att detta kommer att påverka vad vi väljer att observera.

Guidad rundtur

Till en början gick vi runt själva och observerade verksamheten samt hur den var planerad. Därefter valde vi att följa med på en guidad rundtur som hette “Lek och Lär”, som de själva kallar för en mer barninriktat rundtur. Det var ganska många vuxna med på denna rundtur, vilket kan ha påverkat guidens val av hur och vem han pratade till. Rundturen var mycket informativ och enkel att förstå. Dock undrade fortfarande efter turen hur “Lek och lärande” kom till uttryck. Vid mangroveträsket fick vi se när en fisk sprutade vatten för att få ner musslor, vilket var lite häftigt, men de yngre barnen orkade inte stanna och titta så pass länge. Ett lite äldre barn fick svar på sina frågor och guiden visade intresse för barnet genom att ställa frågor tillbaka. Vid slutet av rundturen fick vi hålla i en Kungskobra, och här valde guiden att vända sig till barnen först. Annars kändes det rent generellt som att hen pratade mer med oss vuxna.

Observationer

En av de första sakerna vi ser är hur de vuxna i ett sällskap får lyfta ett barn för att barnet ska lyckas se någonting i de ganska högt placerade montrarna. Det fanns pallar på vissa ställen men långt ifrån alla. Ett barn började gråta när det plötsligt blev mörkt och hög åska i regnskogen, vi fick ingen information om ovädret på plats men såg senare att de informerade om detta på hemsidan. Till aktivitetsrummet fanns det inga skyltar alls. Väl där inne möttes vi av en del rekvisita och högt placerade skyltar med mycket text. Nästan alla skyltar med information, även varningar, satt högt upp och många var skrivna med väldigt liten text (se bilaga 2). Det var mest genom text som besökaren kunde få information och för det måste besökaren vara läskunnig. Informationen vi läser på hemsidan och rundturens rubriksättning “Lek & Lär”, lyfter vikten av lek, medan miljön är otillgänglig och bygger på skriftlig information.

Diskussionsdel:

Reflektioner

Vi upplever inte alls att förväntningarna från hemsidan infriades av besöket och vi saknade de lekfulla elementen på plats. Besöket hade blivit mer lekfullt och lärande för barn om det funnits fler visuella intryck istället för bara text, och kanske mer interaktiva saker med struktur som barnen kunde få klämma och känna på själva. Det finns dock ett upplevelsemoment för barnen att få se nya häftiga fiskar, korallrev och ovanligare arter som sjöhästar och sjögurkor.

Enligt barnkonventionen har alla barn rätt till att delta i det konstnärliga och kulturella livet (Unicef, 2012). Vårt intryck av hemsidan är att barnen har den möjligheten på Aquaria, men på plats upplever vi det annorlunda på grund av att tillgängligheten är begränsad.

Vi anser att det finns ett maktperspektiv, som dels tilldelar barnen ett större ansvar i samhället genom möjligheten att bli “miljöambassadörer”, men som samtidigt gör den rollen otillgänglig genom att inte barnen själva på plats får uppleva de samband som krävs mellan miljö och eget handlande. Det givande samspelet mellan barn och kultur i den mening verksamhetens vision förmedlas på deras hemsida uteblev, då tillgängligheten saknades inom många områden (Palm 2013). Vi vuxna sitter på makten att se till att kulturen är tillgängligt även för barnen, så det är vårt ansvar att se till att de kan delta fritt i det kulturella livet.

Trots mycket kritik ur ett barnperspektiv kan den här institutionen vara användbar för oss som förskollärare, speciellt i ett temaarbete om exempelvis havet, kretslopp eller miljö. Vi tänker att ett sådant besök kan jobba som en förstärkande upplevelse genom ett upplevelsebaserat och platsbaserat lärande där barnen får använda sig av fler sinnen samtidigt (Szczepanski 2007). Vi som förskollärare kan använda miljöerna på Aquaria som inspiration i planeringen av miljön och arbetet på förskolan.

Efter ett besök på Aquaria skulle vi tillsammans med barnen kunna bygga upp ett upplevelserum som en undervattensmiljö med olika tyger, former, strukturer och ljus. Upplevelser barnen får med sig från besöket kan inspirera till lekar där barnen fortsätter att bearbeta alla de intryck de fått med sig. I förskolan har vi i uppdrag att lägga stor vikt vid naturvårdsfrågor och miljö. Vi ska även medverka till att barnen ska bli medvetna om sin egen del i naturens kretslopp (Lpfö 98, 2016). Här kan vi ta hjälp av denna institution och själva förbereda en planering kring Aquarias Vattenmuseum för att barnen ska få ut mesta möjliga av detta besök, både nu och för framtida medvetenhet om miljön.

Litteraturförteckning:

Szczepanski, A (2007). Uterummet - ett mäktigt klassrum med många lärmiljöer. I Dahlgren. L-O, Sjölander. S, Strid, J.P. & Szczepanski, A. (red). Utomhuspedagogik som kunskapskälla – Närmiljö blir lärmiljö. Lund: Studentlitteratur.

Palm, J. (2013). Barnkultur som fostran och frihet: Föreställningar om barn och barndom i fem regionala kulturplaner. (Examensarbete). Stockholms universitet.

Utbildningsdepartementet (2016). Läroplan för förskolan, Lpfö 98

Unicef. (2012). Barnkonventionen. (elektronisk), Unicef Sveriges officiella hemsida http://unicef. se/barnkonventionen (2012-03-09).

20 september - nattsvart jävla ångest (jag bryr mig inte!)

Hela dagen idag har jag haft ett hål på insidan av kroppen, ett hål som är större än den största oändlighet jag kan föreställa mig. Jag känner mig otillräcklig, värdelös och jag vill inte ha någon kontakt med någon alls. Allting är bara jobbigt. Men jag är så jävla van vid den här känslan att jag idag iaf inte får panik, spontant förstör mitt liv och bränner trettio broar på vägen. Jag vet vad jag ska göra med den här känslan. låta den vara, och inte ta några viktiga beslut. Helst inte interagera med någon alls, risken finns att jag säger nånting dumt som jag sen inte kan ta tillbaka. det här i kombination med att jag är superstressad över skolan som jag inte får något grepp om alls just nu är inte en bra. Men jag är van och tar en timme i taget för även det här kommer att passera, som ett jävla pissmoln av PMS. Jag bara hatar när livet känns helt jävla nattsvart fast jag har allt att vara lycklig och glad över. Jag hatar min hjärna, Jag hatar att jag VET att det här kommer att gå ut över alla jag älskar och att jag aldrig någonsin kommer få känna att jag hör hemma någonstans. Men jag är van. Någon timme eller dag så sitter jag här med en annan känsla, det växlar ganska fort. Då kanske jag klarar allt, för det vet vi ju redan att jag gör, hur hade jag annars tagit mig hit?

17 september - nu är jag sådär dålig igen

Men helt ärligt händer det inte så mycket. Försöker planera skolan återigen men det går sådär. Vi är inne på tredje reviderade studiehandledningen nu...Det börjar bli rörigt. idag tänker jag dock inte bry mig ett skit om det. I dag ska jag äta chirre, lösgodis och titta på dålig film. I morgon lär jag ligga på soffan och fisa efter den här sockerfesten, planerad ätardag lagom till min PMS.

9 september - prokrastinerar och klipper blommor

Jag såg aldrig klart Djungelboken igår. Jag somnade. igen...  jag blir så jäkla sliten efter Gävleresorna så det är inte klokt. Nåväl, idag är det fredag. Min nyaste ingifta ryss till släkting ska komma förbi med syrran och hämta löpbandet ikväll. Sen blir det väl spelkväll som vanligt.

Jag har försökt plugga idag, men jag har fastnat vid planeringen... men det känns iaf lite mer överskådligt nu. Rörelsebitarna och barnkulturen är det som ska in först så vi tar tag i det först, sen måste jag nog läsa drama och musik parallellt eftersom jag ska in med en dramatext i början av november och då ska vi ha läst alla böckerna. Nu måste jag äta lunch om jag ska hinna få i mig någonting innan jag ska hämta ungen på föris.
-------



Jag har ju inga gröna fingrar alls, men av någon anledning har jag bestämt mig för att få det, och nu är jag himla glad över att jag får ha växterna ifred från en klåfingrig unge, så att jag kan proppa fönsterbrädet med blommor igen. problemet är ju bara att de stora fina fönsterna mot balkongen ligger i söderläge, och där överlever inte mycket. jag vet vad jag ska ha. kaktusar och succulenter, och jag jobbar på det. men har ni någon aning om hur långsamt kaktusar växer? Typ en millimeter om året! Jag var ju sådär ambitiös och ville odla egna. Det gjorde jag ju också men det var två år sen. I dag är de ca 2 cm höga =P. Jättesöta men inte direkt någon förnsterdekor. En av mina succulenter som jag köpte på IKEA fick dock spatt när jag ställde den i vintervila och drog iväg alldeles. nu har jag klippt ner den långa stammen och hoppas att bladen ska ge nya. Såg nånting på internet som jag ville testa. Vi får se hur det går. Körsbärsomaterna trivs iaf. Nästa gång blir det större kruka.

8 september - torsdag till ända

I morgon  skulle egentligen syrran komma men hon hade kollat fel på schemat så det gör hon inte. Lika bra tror jag för jag har sjukt mycket plugg. Och sen kommer den vanliga inventarien Räkan på kvällen. Kanske även den inte fullt så vanliga Steffo. Jag är så trött att ögonen går i kors nu, men innan jag somnar ska jag se klart djungelboken.

8 september - bröstmjölkspaniken

Jag följer ganska många sidor på internet som handlar om amning och föräldraskap, vilket kanske inte är så konstigt eftersom jag själv är förälder och ammar.

Fast jag har så himla svårt att förstå varför människor blir så himla sura när någon delar någonting angående att amning är bättre än ersättning. Det har gått så långt nu att de till och med kallar det för en myt. I den HÄR artikel, till exempel. Som i övrigt är jättebra. Man väljer att skriva på ett sätt som får det att framstå som en myt, att bröstmjölk skulle vara bättre än ersättning. Det är inte en myt. Det är fakta.

Sen kommer människor som har valt att flaska, och blir skitarga när man säger så. Det är nästan omöjligt att säga en sådan sak utan att få rejält med skit eller få höra att man är skammande mot flaskande föräldrar. Det här irriterar mig så otroligt mycket. Det handlar inte om dina personliga val eller varför du har gjort dem, de handlar om att människor ska få rätt information så att de kan göra informerade val utifrån den informationen. Det handlar om att ge långtidsammande människor (som jag!) lite mer substans i sina val och känna att de har lite argument som stöd för varför vi har valt att amma våra barn och varför.

Ersättning är absolut tillräckligt bra, dina barn blir varken dumma, försummade eller undernärda av ersättning, det är ett tillräckligt bra alternativ, men det kommer aldrig vara lika bra som din bröstmjölk. Den är specialanpassade efter ditt barn. Barnets saliv skickar alltså signaler till din kropp! det är HELT amazing! Det finns orsaker till att inte kunna och inte vilja amma, och det har ingen annan med att göra- men att säga att bröstmjölk är bättre än ersättning är inte samma sak som att säga: du är dålig som inte ger ditt barn bröstmjölk, eller att ersättning är dåligt. Det är inte riktat mot någon alls. det finns ingen värdering i det. Den enda orsaken jag kan se till ilskan är skuldkänslor, som inte ens behöver finnas där.  

Ett annats stort problem är att det finns massor med människor som inte får till sin amning eller som misslyckas på grund av att människorna som ska hjälpa dem med detta inte har en susning om vad de pratar om! Det är inte lätt att amma, och absolut ingenting som kommer naturligt bara för att man har ett par tuttar, det är någonting både förälder och barn behöver lära sig! det tar tid, är kämpigt till och från och kan göra väldigt ont, man kan dessutom få problem med för mycket mjölk och det är allt annat än ett lyxproblem ( vilket jag själv fick höra och sen skrattades det bort. tack för hjälpen!). När trycket är för stort, vilket det blir av för mycket mjölk, så dränker man i princip sitt barn. Barnet får en ganska dålig upplevelse och vill då inte ta bröstet. lösningen på detta var såklart att pumpa ur lite mjölk innan varje matningstilfälle. Men det i sig kan öka mjölkproduktionen och så har man ett moment 22.

Amningsbloggar/sidor med BRA tips hittar ni här :
sagogrynet

amningsbloggen
amningshjälpen

ammar tvååringen

7 September -Hej då Gävle, ses i Oktober

Då var vi klara för den här perioden då. Schemat har vart fullspäckat. Lite tankar kring vad vi har gjort kommer säkert sen . Tills dess får ni lite härliga bilder istället =)

5 september - första dagen i Gävle denna termin avklarad

Första Gävledagen avklarad! 

Det är som vanligt en pers att pendla men vad gör man inte för att få sova med familjen <3.  Upp klockan fyra, tar tuben som går fem, och sen är jag hemma igen vid 19.30. Det är långa dagar men det är det värt.

Högskolan i Gävle

 Vi har idag gått igenom studiehandledningen och rett ut lite frågetecken kring den samt haft en föreläsning om "flum", haha! Det låter ju helt knas men det fanns en ganska viktig poäng med det. Och det är ju att vi inte tragglar fakta eller någonsin svara på enkla frågor så som "vart ligger blabla", och då är det inte så konstigt att man känner sig som en inbecill  när man möter vissa frågor, som inte har några enkla svar. Det var iaf skönt att få det bekräftat att det inte bara är normalt att känna lite "vad fan är det här, jag fattar ingenting" i början, utan faktiskt en del av lärprocessen. man kan ju inte lära sig någonting som man redan fattar lixom. Och kan jag få in Vygotskij och den proximala utvecklingszonen i huvudet med mediering, intersubjektivitet och allt vad det innebär ska jag nog fatta även det som komma skall!

5 september - första dagen i Gävle denna termin avklarad

Första Gävledagen avklarad! 

Det är som vanligt en pers att pendla men vad gör man inte för att få sova med familjen <3.  Upp klockan fyra, tar tuben som går fem, och sen är jag hemma igen vid 19.30. Det är långa dagar men det är det värt.

Högskolan i Gävle

 Vi har idag gått igenom studiehandledningen och rett ut lite frågetecken kring den samt haft en föreläsning om "flum", haha! Det låter ju helt knas men det fanns en ganska viktig poäng med det. Och det är ju att vi inte tragglar fakta eller någonsin svara på enkla frågor så som "vart ligger blabla", och då är det inte så konstigt att man känner sig som en inbecill  när man möter vissa frågor, som inte har några enkla svar. Det var iaf skönt att få det bekräftat att det inte bara är normalt att känna lite "vad fan är det här, jag fattar ingenting" i början, utan faktiskt en del av lärprocessen. man kan ju inte lära sig någonting som man redan fattar lixom. Och kan jag få in Vygotskij och den proximala utvecklingszonen i huvudet med mediering, intersubjektivitet och allt vad det innebär ska jag nog fatta även det som komma skall!

3 september - Dags att packa igen

På måndag bär det av till Gävle. dags att pendla 3 dagar. Hade jag vetat tidigare att det var tre dagar vi skulle vara borta och inte två hade jag nog bokat hotell, men det är skitsamma nu.

Jag läste iaf den andra uppsatsen, som handlade om ... ja, enligt min tolkning hur vi har valt att framställa barn och barndom i tv- program för barn under 90-talet. Det var en väldigt intressant uppsats, även om jag hade lite svårt att förstå syftet med den. det framkom i min mening iaf tankar om dagens tv-program och att de är ganska .... hjärndöda i jämförelse. Det saknas komplexa relationer och existentiella frågor om liv, död, sexualitet och sorg och annat som barn kan relatera till från det verkliga livet. barn vill kunna relatera till jobbiga saker för att kunna bearbeta egna upplevelser. Det här fyllde mitt huvud med tankar om mycket. Vi skyddar gärna barnen mot saker som kan orsaka rädsla eller sorg, men troligen gör vi dem en björntjänst. När de väl sitter där med egen sorg, ska de då även behöva hantera en känsla om att vara ensamma om detta? Jag tror att det är viktigt att introducera alla slags känslor för barn och lära dem att de inte är farliga och att de inte är ensamma och att alla känslor är tillåtna. I uppsatsen ställde de dessa program i kontrast till andra barnprogram på den tiden som kan ses som lite mer idylliska. Där barndomen speglas som skild från vuxna relationer och vuxna problem. Som att alla barn är helt ignoranta och inte påverkas av de vuxnas relationer eller förehavanden. vilket inte alls stämmer med verkligheten.

Sen har jag valt att läsa en annan artikel istället för den första och den handlar om danskonst för den allra yngsta publiken. Jag återkommer om mina tankar om den när jag läst klart den.

Utöver detta har jag påbörjat boken om musikvetenskap, kanske lite tidigt men jag har inte riktigt kolla på vad jag ska läsa just nu, så bättre någonting än ingenting. Väldigt intressant är det iaf =)

1 september - två saker i dag

För det första lämnade jag Damon till frukost istället för klockan 9 på förskolan idag, det gick ganska bra. Han var inte helt med på noterna men protesterade inte jättemycket.

Det andra är att min bästa vän har avlivat sin hund, sin själsfrände och jag är så otrolig ledsen för hennes skull trots att det var rätt beslut. Saknaden man känner och det där "jag kommer aldrig mer..." Usch, det är så jävla hemskt!

I morse fick jag väcka den här skruttungen <3

Min nya cykel !