Hemtenta Barn och barndom - A.Pettersson

Offentlighets- och sekretesslagen OSL

OSL handlar om sekretess gällande enskild persons förhållanden och i förskolan gäller omvänt skaderekvisit, och med det menas stark sekretess med undantag (Bengtsson, H. & Svensson, K. 2011 s. 324-325). Sekretessen omfattar bland annat uppgifter som adress, telefonnummer, familjeförhållanden, hälsotillstånd, ekonomi, arbetslöshet och personliga problem som missbruk.

Ett viktigt undantag är att personalen får bryta mot sekretessen om  det är uppenbart att den berörde eller närstående inte kommer lida men av att uppgifterna lämnas ut. Lida men omfattar integritetskränkningar och att bli utsatt för missaktning på grund av de utlämnade uppgifterna. Det är den berörda personen som avgör om lämnandet av uppgifterna kan orsaka men (s.327-328).

Lämnas samtycke finns inga hinder för att bryta sekretess, och man får även bryta sekretess vid presumt samtycke om det inte finns möjlighet att tillfråga den berörde. Presumt samtycke är då det tydligt framgått av beteende eller förväntningar att den berörde troligen hade lämnat samtycke (s.331)

Sekretessen får även brytas om den krockar med anmälningsskyldigheten och den tillhörande uppgiftsskyldigheten. Den innebär att personalen är skyldig att anmäla till socialnämnden vid misstanke att ett  barn är i behov av skydd och även skyldig att lämna ut de uppgifter som kan vara av vikt vid en utredning om barnet i fråga behöver skydd (s.333-334).

Det finns även en skyldighet att avslöja brott som pågår eller planeras när det kan ske utan fara för den som anmäler. Det gäller till exempel om personalen hör att en förälder planerar misshandel eller rån. Även vittnesplikt bryter sekretess, vissa yrkesgrupper som läkare och psykologer får dock bara bryta sekretessen för vittnesplikt om det gäller brott som kan ge mer än två års fängelse (s.335). Det finns ingen skyldighet att anmäla brott som kommer till kännedom om de inte planeras eller pågår, men däremot finns en möjlighet. Man får alltså bryta sekretessen för att lämna uppgifter som kan förhindra eller avbryta vissa brott (S.335).

Andra undantag är nödsituation, generalklausulen och partsinsyn. Nödsituation kan motsvara hot gentemot barn eller annan personal som bedöms som allvarligt menade. Generalklausulen ger möjlighet att lämna ut uppgifter till andra myndigheter om uppgiften som lämnas bedöms väga tyngre än vad sekretessen skyddar (s 337-338). Partsinsynen ger enskild person, som är part i mål eller ärende i domstolen, rätt att ta del av innehåll i ärendet (S.338).

Hallen som skärningspunkt mellan det privata och det offentliga

Det privata för mig är hemmet och det vi gör utanför hemmet som inte sker på en plats om är planerad för oss med politiskt eller som betalas med skattemedel. Därav blir förskolan offentlig. Den är planerad utifrån politiska beslut och politiken har starkt inflytande. Hallen är en gemensam plats som alla i förskolan har tillgång till. Markström menar att skillnaden på det privata och det offentliga är mötet mellan medborgare och organisationen, i detta fall förskolan (Halldén, G. 2007 s.100).  Särskilt i hallen blir skillnaden särskilt tydlig. I hallen lämnas det individuella barnet av och blir en del av institutionen en del av kollektivet, personliga tillhörigheter lämnas på hyllan och får inte tas med in på avdelningen. Föräldrar kommer och hämtar och lämnar barn vid olika tider så det är kontinuerligt en plats för möten och avsked, mellan såväl föräldrar, personal och kamrater (S.104).

Det skapas rutiner och förhandlingar vid övergången från hem och förskola, personal och föräldrar skapar ett samspel som ofta sker i hallen, och ser olika ut för olika föräldrar och pedagoger. Samtalen kring barnen sker även de oftast hallen. Det kan vara samtal om information som behöver föras vidare från förskolan till hemmet eller tvärt om, till exempel om barnet ätit dåligt eller om barnet varit sjukt (s.110-111).

I hallen finns det privata i den gemensamma institutionen. Barnen har sin egen hylla, sina egna saker, och kläder där. Hyllan används även för att kommunicera med föräldrarna genom att lämna papper, meddelande, och saker barnen skapat som skall tas med hem. Den här platsen som ligger mellan det privata och det offentliga kallar Mayall (2002) för Intermediate domaine, och begreppet syftar till att synliggöra relationen mellan familj och stat samt hur professionella och lekmannaperspektiv inverkar på varandra (s.86).

Pedagogers synsätt på barn

Jag har valt att skriva om temat ”Barn är medmänniskor” eftersom jag tycker att det är ett intressant synsätt. Jag har valt observationen med Oskar som dröjer kvar vid leken innan han kommer till bordet för att äta frukost. Pedagogen i den här situationen väljer att låta Oskar bestämma själv när och om han ska komma till frukostbordet utan att försöka övertala honom. Hon respekterar hans vilja och önskan och försöker närma sig Oskars perspektiv, vilket blir ett barns perspektiv när hon låter honom leka klart innan han kommer till frukostbordet (Eva Johansson, 2003 s.49). Jag tycker att det är viktigt och riktigt att försöka närma sig barns perspektiv i de flesta fall. Nackdelen med att låta Oskar ta det här beslutet själv kan vara att han kanske inte förstår att frukosten dukas undan efter ett tag, och då får han gå hungrig tills nästa måltid. Hans beslut kan även påverka de övriga barnens beteende vilket kan resultera i att de inte heller vill sitta vid bordet och äta frukost. De kanske blir nyfikna på vad Oskar gör som inte vill sitta vid bordet. Jag tycker att det är en väldigt bra grundläggande barnsyn som gärna kan varvas med tankar om att barn inte alltid vet sitt eget bästa och att vi som utbildade vuxna har både ansvar och är mer kompetenta när det gäller att fatta vissa beslut åt barnen. Det kan vara oansvarigt att låta barnen fatta vissa beslut själva och risken finns att barnet får fatta ett beslut som det inte helt förstår konsekvenserna av. Just det här beslutet behöver inte vara det, det beror på pedagogens intentioner och tidigare erfarenhet av den här situationen, med det här barnet.

Uppfattningen om barns utveckling över tid

På 1960-talet uppfattades barnet som ömtåligt och utsatt. Det fanns en stark tro på ett bestämt utvecklingsförlopp och att barnets utveckling skulle påverkas starkt av trauman och händelser i det tidiga utvecklingsförloppet (Sommer, D 2008 s.36). Det har tidigare även varit populärt med uppfattningar om att barnen är passiva mottagare av miljöpåverkan och som ett oskrivet blad som skulle formas genom fostran. (s42-43). Inom barns utveckling finner vi även stadiemodeller som har används för att kategorisera olika utvecklingsperioder. Detta har dock lett till att stödja teorier om steg i den normala utvecklingen som i används för att formulera normativa krav på hur en normal utveckling ska ske och som även används som målsättning för vad ett barn bör ha klarat av i sin utveckling. (s.50) Utvecklingsstadierna ses som en linjär utveckling och uttrycker att negativa händelser i den tidiga utvecklingen skulle vara orsak till felutveckling eller psykisk ohälsa senare i  livet (S.56.) Studier har dock visat att negativa händelser enbart ökar sannolikheten för felutveckling, det gäller alltså inte alla. Vissa utvecklas som förväntat och andra inte (s.57). Dessa studier har lett till ett transaktionellt utvecklingsperspektiv som innebär att barnets utveckling påverkas av samspelet mellan barnet och omvärlden över tid. Sommer beskriver den här utvecklingen som ett grenat nätverk som utvidgar sig när barnet blir äldre och samtidigt skaffar sig fler och mer komplexa sociala, kognitiva, fysiska och emotionella kompetenser. De här kompetenserna representeras av grenarna i nätverket som kan gå i olika riktningar och han menar på att det blir svårare att byta utvecklingsriktning med tiden (s.58-59).

Bengtsson, H. & Svensson, K. (2011). Ansvar och sekretess. Stockholm: Liber AB

  

Halldén, G. (2007). Den moderna barndomen och barns vardagsliv. Stockholm: Carlsson  

Eva Johansson (2003). Att närma sig barns perspektiv. Forskares och pedagogers möten med barns perspektiv. Pedagogisk forskning i Sverige s.42-57.

Sommer, D. (2008). Barndomspsykologi: utveckling i en förändrad värld. (3. uppl.). Malmö: Liber 

16 oktober -

"My personality is bent, not broken, and at times when I am stressed out or scared, it bends so much it brings me to my knees. At times, trauma breaks the surface, and I act like a little child crying for help and raging in despair.

However, these things do not make me broken. If anything, it makes me, and all the other people affected by BPD, strong. Strong because we inhabit feelings most people never need to feel, feelings so overwhelming it make us hurt ourselves to get rid of them. Yet, we live with these emotions every day.

We experience relationships, which can come along with outraging despair, but we learn to handle that. We bravely face the storm and the waves a normal day can bring to us. We are strong while seeking help and strong while enduring being stuck in our own minds." -The mighty

7 september - respons på kulturarbetet

Vi är vana vid typ två meningar a la bra jobbat men nu jävlar ! Arbetet kan läsas här

"Bra första inventering och kritisk granskning genom hemsidan som orienterade i de möjligheter som fanns, men också att ni blev både intresserade av att veta mer om hur det skulle fungera i praktiken. När ni väl är på plats är det spännande att ni tar på er barnets blick, och hur era observationer har ett tydligt genomskådande fokus där relationen barn- eller vuxencentrerat blir väldigt tydligt exponerat, liksom glappen mellan fina formuleringar i institutionens informations-texten och hur t ex kontakten mellan lek och lärande, tillgängligheten till upplevelserna verkligen ska ha en chans att uppstå i verkliga interaktioner mellan människor och i sampel med en miljö. Kreativt och bra initiativ att ni sedan lyfter de glapp ni upptäckt in i ert eget utforskande och lärande. Det blir tydligt att ni blir varse och får grepp om er egen professionella förmåga och roll och hur den skulle kunna överbrygga i samverkan med er egen verksamhet de brister ni upptäckt. Ni verkligen vecklar ut potentialen som ändå skulle finnas i att besöka och använda Aquaria för de vidare intentioner som ni identifierar.  Ambitiöst, väl och kreativt genomfört besök med mycket substans i metod och reflektion. Tydligt och klart skrivet. Godkänt. NN"