Värdegrunden i förskolan och hur den har förändrats över tid - A. Pettersson Förskollärarprogrammet

Jag har i denna text valt att försöka belysa hur värderingarna kring genus/könsroller och uppfostran av barn har förändrats genom förskolans historia. Hur har våra tankar om barns utbildning och fostran samt tankar om könsroller förändrats genom tiderna?

Under den läroplansperiod som vi kallar Guds läroplan, som sträcker sig från mitten till slutet av 1800-talet, var samhället starkt influerad av kyrkan. Det ansågs att mannen var överordnad och resten av familjen och tjänstefolket skulle lyda. Det låg även på hans ansvar att se till att barnen fick undervisning och att de fostrades till gudsfruktan enligt Vallberg Roth (2001).
Pojkar och flickor separerades under undervisningen vilket troligen var en kvarleva från medeltidens kyrkliga tankar om att kvinnor skulle sitta på den onda norra sidan i kyrkan. Även utbildningen var manscentrerad i fråga om geografi och historia som handlade om fäderneslandet. Vidare skriver Vallberg Roth (2001) att det under 1800-talets andra halva kom tankar om att flickors utbildning saknade väsentliga delar för att de skulle bli själfulla mödrar. Syftet med fostran var under den här tiden inte att lära barnen nya saker eller att utveckla dem utan bara förmedla på vilket sätt saker skulle göras, så som generationer innan gjort.

Den första barnomsorgen i Sverige började enligt Martin Korpi, B (2006) ta form när människorna flyttade in till staden för att söka arbete under mitten av 1800-talet. Lönerna på fabrikerna i städerna var låga och barnen spenderade sin tid på gatorna eftersom båda föräldrarna ofta behövde jobba för att ha råd att försörja familjen med den låga lönen. De yngsta barnen passades ofta av syskon eller släktingar. Det var även många mammor som var ensamstående och för att få bort barnen från gatorna så öppnades Barnkrubban. I Barnkrubban jobbade människor som till stor del saknade utbildning, och fungerade mest som ett ställe där de mest utsatta barnen kunde vara. Barnen hölls rena och fick tre mål mat om dagen.  För att få plats på en barnkrubba så krävdes intyg från fattigvården och barnen var där långa dagar, ibland även nätter.

Samtidigt som Barnkrubborna öppnades skriver Martin Korpi, B (2006)  att en annan institution med influenser från Tyskland börjar ta form och det var Kindergarten – även kallad Barnträdgården.
Barnträdgården var avgiftsbelagd och där med endast tillgänglig för barn som kom från rikare familjer. Syftet med institutionen var att barnen skulle få vistas i en miljö som skulle främja deras utveckling samt vara ett stöd för familjens fostran. De drevs i rent pedagogiskt syfte efter Friedrich Fröbels pedagogiska filosofi. I dagens förskoleverksamhet kan vi fortfarande se pedagogiska metoder som kom till Sverige genom Barnträdgårdarnas intåg.

Från och med slutet av 1800-talet förändrades institutionerna till att bli mer hemlika i miljön, och var mer inriktade på uppfostran än ren undervisning. De rådande idealen i samhället var att kvinnan skulle vara en god mor och maka och mannen skulle försörja familjen, vilket även kunde ses i läroplanen, som kallas Det goda hemmets och hembygdens läroplan. “Barnen skall ledas, ej skolas, och deras fostran ska inte vara skolmässig utan moderlig. Flickan omtalas återkommande i termer som “den själfulla lilla modern” och pojken beskrivs som “den kraftfulle byggaren” (Vallberg Roth 2001 s.251) Barnen fostrades dock med en del gemensamma sysselsättningar under denna läroplan och var inte segregerade på samma sätt som kyrkans tidigare ideal hade förespråkat, även om de fostrades åt åtskilda könsroller.

I mitten av 1900-talet börjar Folkhemmets socialpsykologiska läroplansperiod, och den präglas av demokrati och en allsidig personlighetsutveckling (Vallberg Roth, 2001). Man sätter nu barnets vård och omsorg i centrum. Det kommer under den här tiden även texter som förespråkar att flickor och pojkar ska uppfostras på samma sätt och att könsspecifika formuleringar skulle ge plats åt könsneutrala formuleringar. Könsrollsbegreppet var dock under den här tiden inte ett speciellt komplext begrepp som det är idag. Vallberg Roth (2001) menar att det under den här perioden ”växte fram ett stöd för det könsneutrala vetenskapsbarnet och en allmän könsneutral förskola, en likhetsskola”

I dagens läroplan, som kallas det situerade världsbarnets läroplan, så talar vi om en globalisering, mångkultur, barnets perspektiv och barnets bästa. Förskolan ska jobba för att barnen bland annat ska lära sig att respektera alla människors lika värde, individens integritet och frihet, respektera vår gemensamma miljö och jämställdhet mellan könen. Idag ska vi alltså jobba emot de könsroller som de tidigaste läroplanerna arbetat med att förstärka.
I läroplanen Lpfö 98 står det så här;

”Vuxnas sätt att bemöta flickor och pojkar liksom de krav och förväntningar som ställs på dem bidrar till att forma flickors och pojkars uppfattning om vad som är kvinnligt och manligt. Förskolan ska motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar ska i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller.”

Vi har alltså gått från starka patriarkala strukturer där kvinnan var underordnad mannen och flickor och pojkar fostrats olika enligt disciplinära former, till att se till varje individs enskilda behov och önskan, med en tillåtande uppfostran som uppmuntrar till egen kreativitet och vilja.
Jag tror att det är viktigt att bemöta och behandla barn med respekt och vara tillåtande för deras olikheter och egna uttryck, och att det i längden kommer att skapa vuxna människor som behandlar andra människor med respekt och acceptans för olikheter och oliktänkande. Det är viktigt att vi ger barnen samma möjlighet att utvecklas oavsett vilka förutsättningar man startar med.
Att ge alla barn samma möjligheter betyder alltså inte att man ger alla barn samma saker, eftersom alla individer är olika och behöver olika saker för att utvecklas. Där kan jag se en utmaning i fråga om resurser som mer personal samt personal som har den lyhördhet som krävs för att urskilja barnens olika behov.
Val av teman har jag gjort då jag har ett starkt intresse för hur människor formas efter vilket bemötande och vilka förväntningar de har på sig.
När jag tänker på genus och uppfostran så tänker jag framförallt på bemötande av barn och vuxna samt deras val att uttrycka sin individ. Jag tror att dagens könsroller är väldigt begränsande eftersom vi inte tillåts att vara dem vi är ur hela skalan av individuella uttryck. Vi har kläder, färger och egenskaper som anses tillhöra ett visst kön, och det får vi lära oss redan tidigt i åldrarna.
Det är viktigt att vi är medvetna om att vi troligen kommer att bemöta barnen olika utifrån helt oviktiga egenskaper så som kön, hudfärg och samhällsklass, även om vi är medvetna om problemen och att vi kontinuerligt jobbar på att motverka detta. Jag tror att en bra start är att förändra nyansen i språket. Bara en sådan sak som att säga rosa i stället för tjejfärg, eller barn, istället för flickor och pojkar tror jag kan göra mycket för barnets framtida tankar om könsroller. Något som kan vara värt att komma ihåg är att oftast är svårare att gå emot normen än att följa den.

Martin Korpi, B. (2006). Förskolan i politiken - om intentioner och beslut bakom den
svenska förskolans framväxt.
Vallberg Roth, A-K. (2001). Läroplaner för de yngre barnen: Utvecklingen från 1800-talets
mitt till idag. Pedagogisk forskning i Sverige 6 (4) s. 241-269
Utbildningsdepartementet (2010). Läroplan för förskolan Lpfö 98.

Barnkonventionen grupparbete

Barnkonventionen

Det finns mycket förskolan kan göra för att följa Barnkonventionen. Förskolan i Sverige har de förutsättningar som finns för att följa konventionens rekommendationer, om man ser till ekonomiska och politiska resurser. Barnkonventionen är inte helt självklar ute i samhället eftersom den inte är lagstadgad. Vi som grupp tycker att det är viktigt att se till att alla som arbetar på förskola och med barn får ta del av dess artiklar och arbetar aktivt med målen i arbetslaget. T.ex. arbeta i workshops och där i genom utbyta erfarenheter med andra förskolor.

I Sverige har vi ett samhällsklimat där de flesta är överens om att alla barn ska behandlas lika oavsett bakgrund, handikapp eller kön. Vi anser att det därför är viktigt att fundera över sin egen människosyn och arbeta med sig själv och sin attityd mot barn och vuxna.

I artikel 2 står det att vi skall respektera och tillförsäkra varje barn;

“ … utan åtskillnad av något slag, oavsett barnets eller dess föräldrars eller vårdnadshavares ras, hudfärg, kön, språk, religion, politiska eller annan åskådning, nationella, etniska eller sociala ursprung, egendom, handikapp, börd eller ställning i övrigt.”


När vi bemöter flickor och pojkar olika i förskolan, påverkar vi deras sociala beteende, både medvetet och omedvetet. Ofta får pojkar höra att de ska vara tuffa och inte gråta medan flickor får mer tröst när de ramlar och gör sig illa. När vi väljer att behandla barnen lika oberoende av kön, ger vi dem möjlighet att vara sig själva i hela skalan av sin personlighet utan att låsa fast dem till förväntningar som tillhör en specifik könsroll. Därför tror vi det är viktigt att tänka på vilket material som tas in till förskolan och vilka färger man använder på t ex väggar och lådor.

Vi tycker att det är viktigt att lyssna på barnen, deras åsikter och erfarenheter i enlighet med artikel 13. Vi bör också arbeta med barnen på ett anpassat sätt för att lära barnen att deras tankar räknas och att de själva kan vara med och påverka den dagliga verksamheten. Miljön i förskolan ska vara trygg, inspirerande, tillgänglig och lärorik. Den ska vara anpassad till individen och på så sätt bidra till ett livslångt lärande. Vi pratar om vikten av att vårdnadshavare och pedagoger har en öppen dialog vad gäller barnets mående och hemförhållande då detta kan påverka barnen både positivt och negativt.

Förskolan ska arbeta för att alla ska behandlas lika och alltid sätta barnets bästa i första hand. Samtidigt ska pedagogerna respektera föräldrarnas rätt till ledning och uppfostran enligt artikel 18. Pedagoger och vårdnadshavares normer och värderingar är inte alltid förenliga. T.ex. så kan det finnas olika åsikter om hur långa dagar ett barn skall vara på förskolan och av vilka anledningar.

I artikel 30 ska förskolan arbeta med att inkludera en minoritet eller urbefolkning och dess kultur, religion samt barnets egna modersmål. Det står vidare i artikel 29 att;

“... barnets utbildning ska syfta till att (c) utveckla respekt för barnets föräldrar, för barnets egen kulturella identitet, eget språk och egna värden ....”

Vi som grupp tycker att muntlig och skriftlig information som utgår från förskolan bör översättas till fler språk, eftersom alla vårdnadshavare ska få tillgång till samma information. Vi inser dock begränsningarna i och med att det finns många språk och att det därmed kan kräva resurser som inte alltid finns, t.ex. ta in tolk vid behov. Vi anser att förskolan bör sträva efter att alla vårdnadshavare ska känna sig delaktiga vid föräldramöten, utvecklingssamtal och andra sammankomster som t. ex. drop in och luciafirande.

Vi är alla överens om vilka artiklar i Barnkonventionen som är extra viktiga för oss som framtida förskollärare att arbeta med i förskolan, det är de artiklar vi har tagit upp i texten ovan. Vi har vid några tillfällen varit oense om hur vissa texter ska tolkas och ur vilket perspektiv.