Barns språkutveckling
Mina tankar är att det
viktigaste vi kan göra i förskolan för barns utveckling är att skapa miljö och
möjlighet för att barnens intressen och idéer ska få en naturlig plats i deras
vardag. Genom att utgå från barnen skapar vi ett engagemang för deras egna
lärande. Vi behöver också synliggöra deras eget lärande i leken och i
undervisningen. Enligt B-M Sundin Andersson (föreläsning 18 januari 2018) är
språkmiljön viktig. Vi behöver fundera på vilka språk och på vilket sätt barnen
får möta språket i förskolan, i form av talspråk, böcker, bilder, musik med
mera. Även intoning är viktigt i detta sammanhang, hur vi svarar på barnens
känslor är en slags kommunikation. Våra reaktioner och kroppsspråk förmedlar
någonting. Det viktigaste enligt B-M Sundin Andersson (föreläsning 18 januari
2018) är att vi pratar med barnen, och uppmuntrar dem till att prata, att vi
läser mycket och att vi leker med ljuden och orden i språket för att utveckla
både den fonologiska medvetenheten och den akustiska kommunikationen.
Att vara fonologiskt medveten innebär
enligt Dahlgren,
Gustafsson, Mellgren och Olsson (2013) att vi förstår att språket har en innehållsaspekt och
en formaspekt, samt att vi uppmärksammar talspråkets ljud och ljudstruktur.
Skriftspråklig medvetenhet innebär att vi förstår skriftspråkets form och
funktion. Detta innebär att vi behöver uppmärksamma båda delarna i förskolan.
Genom att ha en rik språkmiljö med berättande texter som används naturligt i
barnens vardag och relaterar till barnen och deras erfarenheter kan vi ge
barnen tillfällen att kommunicera med hjälp av skriftspråket (Dahlgren, Gustafsson,
Mellgren & Olsson 2013).
Björklund (2008) visar i sin avhandling en
bredare syn på litteracitet. Hon utgår ifrån det sociokulturella perspektivet
när hon visar på hur barnen i kommunikation med varandra engagerar sig i
litteracitetspraktiker, som även innefattar att bläddra i en bok, sjunga eller
rita. Avhandlingen synliggör att fler aktiviteter som barnen ägnar sig åt kan
kopplas till skriftspråket än vad vi tidigare kanske trott. Även barn som bara
bläddrar i en bok ser sig själva som läsande individer enligt Björklund (2008),
därmed finns det anledning att uppmuntra dessa aktiviteter som ett naturligt
steg in i skriftspråket.
Jag har tolkat litteracitetsbegreppet som förmågan att förstå
kommunikation, oavsett om det är i form av bilder, symboler, sång, text, film
etc. Att utveckla litteracitet kräver på så vis någon att kommunicera med
eller att möta symboler som försöker kommunicera någonting. Här funderar jag på
hur även matematiska symboler kommunicerar någonting, ett värde, ett problem
eller en formel. Det ger mig en annan syn på matematik som jag tror kan vara en
värdefull tillgång i arbetet med barnen eftersom det ger mig ännu en
ingångspunkt till hur vi kan förstå matematik.
Både språk och matematik
är viktigt för barnens utvecklande och lärande eftersom vi lär oss genom
språket. Att prata är att sätta ord på tankar, och ju fler ord vi får tillgång
till, desto mer kan vi utveckla våra tankar och därmed även lärandet. Utan
språket blir det svårt att kommunicera och förstå det matematiska språket. Vi
kan heller inte argumentera, förklara och föra logiska resonemang utan språket,
vilket är en viktig del av att utveckla det matematiska tänkandet. Undervisning
i förskolan handlar för mig inte om att ha matematiklektioner eller
skrivaktiviteter, utan att vi lyfter matematiken och skriftspråket med
utgångspunkt från barnens aktiviteter. På så sätt ligger kraven på oss att ha
den kunskap vi behöver för att lyfta dessa aspekter i barnens lek och vardag.
