Etiska aspekter inom förskolläraryrket.
Att som förskollärare förhålla sig etiskt till barn och andra vuxna innebär först och främst att visa en grundläggande respekt för sina medmänniskor, i enlighet med vårt demokratiska samhälle och den värdegrund som förskolan står på. Värdegrunden i sig själv förklarar det etiska förhållningssätt man bör ha med sig i verksamheten (Engdahl & Ärleman Hagsér, 2015 sid 21). Det finns en hel del etiska dilemman man kan stöta på i förskolan som kan vara svåra att ta ställning till men när det gäller de mest grundläggande som diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, funktionsvarianter eller liknande är det viktigt att vi, som lärare och förebilder, tar tydligt avstånd när det händer saker som går emot de värderingarna.
Till exempel kan det ibland vara svårt att etiskt förhålla sig till föräldrar eller arbetskamrater som har en annan syn på uppfostran än vad man själv har eller som direkt går emot läroplanen. Det är inte alla vuxna människor som tycker att alla människor är lika eller ska ha samma förutsättningar. Det kan vara föräldrar eller lärare som kommenterar nedlåtande angående ett barn eller annan förälder som har en annan hudfärg eller som väljer att kommentera ett barns könsöverskridande klädsel, och här är det viktigt att som vuxen säga ifrån och vara en förebild för barnen samt visa att man inte accepterar sådana kommentarer. Det kan i sig själv leda till fler etiska dilemman då man även behöver respektera föräldrarna så frågan är vart gränsen går.
Man kommer även att behöva förhålla sig till andra religioner och högtider, där kanske ett barn i barngruppen inte får fira jul för sina föräldrar. Hur gör avdelningen då? Går de emot föräldrarnas önskan, eller firar de ingen jul alls med något av barnen på avdelningen.
Det är viktigt att lärarna jobbar på att ha ett bra klimat i arbetslaget och visar samma respekt mot varandra som de ska göra mot barn och föräldrar. Barnen kommer att ta efter det klimat som råder i arbetslaget.
Barns perspektiv.
Barns perspektiv är viktiga för att vi som lärare ska lära oss vilka aktiviteter och miljöer barnen tycker är meningsfulla och givande, och när vi vet det kan vi skapa en miljö som är inbjudande och stimulerande för barnen att utvecklas i.
Pramling Samuelsson och Williams menar, i Engdahl & Ärleman Hagsér (2015 sid 19), att man genom analyser av strukturerade samtal med barnen kan bli bättre på att förstå barnens erfarenhetsvärld och därigenom skapa bättre förutsättningar för barns lärande. Skapar man en miljö som man vet om är inbjudande, rolig, trygg och lyssnar på barnen och tar del av deras åsikter samt försöker göra barnen så delaktiga som möjligt kommer de uppleva att deras åsikter är viktiga och meningsfulla. Det i sin tur leder till att de delar med sig mer av sina tankar och åsikter vilket ger oss ett bättre perspektiv på vad de upplever som viktigt.
Det är särskilt viktigt att ta barns perspektiv med de yngsta barnen som inte har lika lätt för att utrycka sig verbalt, och dessa barn får man hjälpa och ge stöd i att utrycka sig. Som förskollärare behöver man lära sig att tolka barnens uttryck och agerande och ha en förståelse för variationen i uttrycken och att vi inte alltid uppfattar saker på samma sätt som barnen.
Vilka skillnader gör förskolebarn på lek och lärande?
De flesta barnen i förskolan gör en ganska tydlig skillnad på lek och lärande i förskolan även om de har en viss insikt i att de lär sig saker i förskolan när de leker. I barns värld är det främst i skolan som man lär sig saker och på förskolan leker man bara. Skillnaden de gör på lek och lärande är att de i leken känner att de har frihet och valmöjligheter enligt Johansson E. & Pramling Samuelson I. (2006 sid 42-43). Skillnaden mellan förskolan och skolan enligt barnen var att i skolan ska de lära sig saker under mer kontrollerade former och där har de förbud mot t.ex. godisätande, och hårt arbete med läxor, lärandet var alltså förknippat med saker som barnen upplevde som negativa eller jobbiga medan leken var förknippad med positiva känslor som frihet och kontroll.
Det fanns barn som kunde uppfatta att de lärde sig saker i förskolan under lek, t.ex. Olle, som kunde se att han hade lärt sig att titta, utan att någon såg, när han lekte spion. Men de gånger som barnen upplevde att de lärde sig någonting i förskolan så var det i mycket mindre omfattning än i skolan. De ansåg även att det inte lärde sig ”på riktigt” i förskolan i och med att kunskapen kom under lek och utan krav (s, 44). Många barn förknippar även lärande med arbete, uppgifter som ska göras eller där de själva inte får välja aktiviteter.
Läroplansmönster.
Läroplansmönster är, enligt Vallberg Roth (2001 s, 241-242), ett mönster som uppstått efter att ha analyserat rådande styrdokument, handböcker, pedagogiska dokument och andra texter väsentliga för hur arbetet med barn skall styras från mitten av 1800-talet fram till idag. De fyra läroplansteorierna som uppstått ur detta mönster speglar även det rådande samhällsideal och normer som var typiska för den tidsperioden och vilken syn vi har haft på barn. Vi ser skillnader i hur deras fostran och utbildning sett ut samt hur vi tidigare gjort skillnad på barnen utifrån kön. Läroplansmönstret handlar alltså inte bara om vad barn ska lära sig och hur utan hur utbildningen och fostran och barnsyn har påverkats av samhället i stort, och hur de olika läroplansmönstren förändrats och utvecklats tillsammans med samhällets förändringar.
Litteraturförteckning
Johansson E. & Pramling Samuelson I. (2006). Lek och läroplan, möten mellan barn och lärare i förskola och skola. Göteborg: Acta universitatis Gothenburgensis.
Engdahl, I. & Ärleman-Hagsér, E. (2015). Att bli förskollärare – mångfacetterad komplexitet. Stockholm: Liber AB Vallberg Roth, A-K. (2001).
Läroplaner för de yngre barnen: Utvecklingen från 1800-talets mitt till idag. Pedagogisk forskning i Sverige 6 (4)
