Barns erövrande av matematiska begrepp
Jag har
till den här uppgiften valt att utgå ifrån Inga Borgs bok Plupp och björnungarna. Den handlar om Plupp som bor i en kåta i
fjällen. I boken får vi följa med honom genom vår, sommar och höst på fjället.
På våren träffar han en björnmamma och hennes ungar och vi får även följa dem
medan de letar blåbär, badar och tillslut ska bygga ett vinteride för att sova
sig igenom vintern. När jag utgår ifrån den här boken förutsätter aktiviteterna
att vi har läst den eller att vi håller på att läsa den. När vi jobbar med
matematik i förskolan ligger vårt ansvar på att synliggöra matematiken i
barnens lekar och aktiviteter och även att planera egna aktiviteter där vi kan
synliggöra matematiken på roliga och meningsfulla sätt för barnen. Läroplanen
vi ska utgå ifrån vilar på Bishops matematiska aktiviteter som på ett bra sätt
synliggör vad matematik i förskolan kan vara (Skolverket 2013).
Att leka
Med hjälp
av boken vill jag utmana barnen föreställningsförmåga och får en del tillfällen
till detta med hjälp av högläsning. I början av boken så säger Plupp att han
vill gå och titta på björnmamman som ska byta till sommarpäls eftersom hon gör
på ett annat sätt. Det tycker jag är ett bra tillfälle att prata med barnen om
hur de tror att hon gör innan vi läser vidare. Jag vill utmana dem genom att
ställa öppna frågor om hur andra djur gör, hur vi gör, har vi päls på kroppen
eller är det någonting annat? Och vad är en kåta förresten?
Utifrån
boken kan vi använda den matematiska aktiviteten att leka. Det innebär i korta
drag att barnen får möjlighet att föreställa sig saker, att modellera,
förutsäga, gissa och utforska saker. När barnen får reflektera, gissa och
motivera sina svar får de öva sig på att tänka hypotetiskt vilket är en grund
för det abstrakta tänkandet (Skolverket 2013 s1). Genom boken får barnen även
stoff för att modellera historien i egna lekar om de vill. Vårdnadshavare kan
själva utmana barnen genom att ställa frågor som de får fundera över och resonera
över, där de får gissa och föreställa sig utgången.
Att förklara
Utifrån
boken kan vi starta ett projekt eller en aktivitet om årstiderna, och prata om
vad som händer på våren, sommaren och hösten. Hur vet vi att det är en ny
årstid på ingång? I boken förklaras våren genom att björnmamman vaknar, men det
kan vara svårt att relatera till om vi inte är i en del av landet där vi pratar
om björnar som en naturlig del av vår vardag. Det förklaras också genom att
Plupp vårstädar och hänger ut vinterpälsen på vädring. Men hur ser vi, som bor
i staden att det är vår? Jag tänker mig att vi startar denna aktiviteten på
våren och att barnen får spana på promenaderna och att vi gör en plansch för
varje årstid när vi befinner oss i den. Barnen får berätta vad de tycker
representerar de olika årstiderna. Vi kan klippa och klistra från tidningar,
skapa saker eller ta in dem utifrån. Finns det barn från andra länder lyfter vi
även hur våren ser ut därifrån de kommer.
Att
förklara handlar om att svara på frågor om varför och beskriva olika fenomen
(Skolverket 2013 s 5). Genom att uppmärksamma barnen på hur vissa fenomen
hänger ihop och att de själva får utforska och erfara kan de själva få motivera
och förklara saker i vår omvärld vilket utvecklar deras logiska resonemang.
Vårdnadshavare kan istället för att direkt berätta hur saker fungerar be barnet
berätta hur hen tror och varför. Sedan kan de undersöka tillsammans. Om barnen
förklarar någonting som inte stämmer kan de utmana dem genom att ställa frågor
som ”vad händer om vi gör så här istället” eller liknande.
Att designa
Utifrån
boken tänker jag att vi kan försöka återskapa miljön som Plupp bor i. Hur ser
en kåta ut och hur kan vi forma fjällen. I denna aktivitet får barnen använda
sig av många olika material som papier mache, gips, lera, gamla tidningar och
bilder från internet. Under skapandet kan jag som förskollärare hjälpa barnen
att beskriva det de gör med rätt matematiska begrepp och vi kan jämföra det
barnen skapar ur två och tredimensionella dimensioner. Vilka former har det som
de skapar, kan vi se mönster någonstans?
Att
designa är en matematisk aktivitet som handlar om att skapa, beskriva och ge
form åt objekt (Skolverket 2013 s 7). Vårdnadshavare kan stödja barnen genom
att använda rätt begrepp så som kvadrat och triangel istället för fyrkant och
trekant när de pratar med barnen i vardagen. De kan också uppmuntra barnet att
använda och utforska många olika material och former i många olika sammanhang.
Att mäta
När vi
har skapat vårt landskap i förskolan beger vi oss ut i skogen för att skapa
Plupps hem och se om han kanske bor i skogen där vi är. Min tanke med detta är
att barnen ska få hjälpa till att samla material för att bygga en kåta och för
att göra detta behöver materialen de samlar ihop vara någorlunda lika långa. Vi
kan även fråga barnen hur hög kåtan ska vara i relation till dem själva och
uppmärksamma barnen på relationen mellan mängd och volym. Hur många pinnar får
plats i famnen?
Jag
tänker mig att detta är en plats vi återkommer till och utvecklar mer ifrån, då
vi har andra fokus än matematik och att mäta. Här får de tillfälle att jämföra
med varandra och behöver använda sig av den matematiska aktiviteten mäta
(Skolverket 2013 s 8). Vårdnadshavare kan stödja barnen genom att uppmärksamma
barnen på olika längder, låta dem jämföra saker som skiljer sig i längd, tyngd
och yta samt använda de matematiska begreppen för dessa enheter.
Att räkna
Att räkna
gör vi också i skogen men inte vid samma tillfälle. Min tanke med räknande i
aktiviteten kan vara att barnen får räkna hur många som får plats i kåtan, vi
kan plocka blåbär om vi har möjlighet med tanke på årstid och plats vi valt,
eller så kan vi ta med blåbär som vi själva skapat för att ge till vår
imaginära Plupp och björnar. I boken beskrivs björnarna som blyga, så vi kan
dela på de blåbär vi har så att det blir lika många till alla fyra.
Enligt
Björklund (2013 s. 94) kan det vara bra att hålla målen med aktiviteterna
synliga och separerade så att vi inte fokuserar på för många begrepp i
matematiken samtidigt. Att räkna handlar om att kunna se hur många (Skolverket
2013 s 10). Vårdnadshavare kan stödja barnen i detta genom att börja med
ramsräknande även om de inte kopplat talen till en viss mängd ännu. Efter det
kan de uppmärksamma dem på konkreta föremål som kan räknas för att underlätta
övergången till abstrakt räknande.
Lokalisering
Här utgår
jag igen från en utomhusaktivitet då vi går till platsen ifrån kåtan. Vi börjar
på förskolan redan när vi läser i boken. I den finns det många placeringsord då
björnen går ut ur idet, plupp klättra upp på björnen, de ser på långt håll och
där borta står björnungarna. Innan vi går kan vi fråga barnen om de vet vart
kojan är i förhållande till förskolan, hur långt vi måste gå, om vi behöver gå
upp, ner runt eller under någonting för att komma dit. När vi väl är där är min
tanke att vi ska göra en mindre hinderbana för barnen och att vi hjälper dem
att utveckla begreppen och sin kroppsliga uppfattning om vart de är genom att
använda de lokaliseringsord som motsvarar deras egna placering i förhållande
till föremålen de ska ta sig förbi. Klättra över, under, gå runt, stå bakom
etc.
Lokalisering
handlar om att avkoda omvärlden och utveckla förståelse för rum, läge och
riktning (Skolverket 2013 s 6). Vårdnadshavare kan underlätta för barnen genom
att använda olika placeringsord ofta när de pratar med barnen. På, under, över,
bakom, nära, uppför etc., är ord som ofta kommer in naturligt i barnens
vardagliga aktiviteter.
Förskolebarns erövrande av litteracitet
Förskolebarns litteracitet handlar
om hur de tar till sig och förstår kommunikationen i skrift, bilder, symboler
och tecken. För att vi ska kunna stödja barnen i deras utveckling till att
förstå de kommunikativa funktionerna i text, bild och symboler behöver vi
förstå hur barnen kan ta till sig detta på olika sätt och utgå ifrån den
sociala kontexten, miljön och barnens egna erfarenheter som de har med sig
sedan innan. I det sociokulturella perspektivet som utvecklades av Vygotskij
(1999 ref i Björklund 2008 s31) kan vi förstå utvecklingen av dessa processer
som kulturellt och socialt betingade. Det är i de sociala sammanhangen i den
gemensamma kulturen som barnen tillslut lär sig symbolerna och dess
kommunikativa betydelser (Ibid). Det är även i de sociala sammanhangen som vi
socialiseras in i den gemensamma betydelsen av ord, gester och symboler. Detta
sker bland annat när vi pratar med barnen och när de pratar med varandra i
olika sammanhang, när de berättar saker, sätter ord på föremål eller beskriver
dess betydelser (Björklund 2008 s 32).
För att barnen ska kunna utveckla
sin litteracitet optimalt bör vi utgå ifrån barnens meningsskapande. Att vi
utgår ifrån barnens meningsskapande innebär att vi utvecklar barnen från där de
befinner sig just nu. Med fokus på litteracitet kan vi utgå ifrån böckerna
barnen tittar och läser i eller vilka bilder och symboler de uppmärksammar.
Vilka intressen och samtal kan vi lyfta och utveckla? Hur får vi in språket och
symbolerna i barnens spontana aktiviteter? Det innebär också att det måste
finnas en kommunikation mellan barn och vuxna som grundas på gemenskap i
relationen, och att lärare plockar upp och utvecklar dialogerna i de vardagliga
samtalen med barnen (Dahlgren, Gustafsson, Mellgren & Olsson 2013 s.49). Om
det inte finns ömsesidighet i relationen finns det risk att utvecklingen
uteblir då barnet kanske inte vill prata, berätta eller visa den andra
personen. På detta sätt är det sociala samspelet mellan människor viktigt för
utvecklingen av språket. Människor vi trivs med vill vi berätta för, visa saker
och lyssna på. Vi använder språket för att kommunicera med varandra och
kommunikation för att skapa mening (Liberg, 2003a; Liberg, 2007a, ref.
i Björklund, 2008.s46)
Tillsammans med en lärare eller ett
annat barn kan barnen förflytta sig i den proximala utvecklingszonen. Barnet
kan med hjälp av en mer erfaren person tillslut lära sig att göra det själv,
som barnet tidigare fick hjälp med. Det innebär att om vi ska kunna stötta
barnen i den utvecklingen måste vi veta vad barnet har för kunskaper innan,
samt inte göra det åt barnen. Att stötta barnen i den proximala
utvecklingszonen kallas av Vygotskij för Scaffolding. Dahlgren et al. (2013
s127) skriver att den kulturellt betingade kunskapen inte är självklar för
barnen utan att de behöver vägledas med barnets erfarenheter och tankar i
grunden. Detta kan göras genom att en som vet mer kan uppmärksamma barnet på
det som är av betydelse, samt ställa frågor som riktar in sig på kritiska
aspekter i det barnet försöker lära sig. Barnet får ny kunskap och har tillslut
approprierat det den lärt sig.
Appropriera är ett begrepp som
utvecklats ifrån Vygotskijs begrepp internalisera. Kort förklarat tolkar jag
det begreppet som att barnet inte bara har lärt sig någonting utan även
förstått det på djupet och kan förklara eller tillämpa det i olika kontexter.
Det barnet tidigare har förstått på ett ungefär tillsammans med andra har nu
blivit en kunskap det har i sig självt och som det behärskar. Björklund (2008 s
40) har i sin tur omtolkat detta till att erövra. Med detta begrepp menar hon
att barnet erövrar ny kunskap, men att det inte utesluter att kunskap inte
redan fanns där innan. Med ordet erövra vill hon lyfta fram den egna
drivkraften som en viktig del i ledet av att tillägna sig litteracitet (ibid).
Barnens egna intentioner, utforskande och nyfikenhet är utgångspunkten i
barnets vidare utveckling.
Genom att barnen visar, pekar,
pratar om hur de läser eller tittar på bilder medieras kunskap om litteracitet
via både språket och böckerna. Mediering blir en slags kommunikation där det
talade språket som artefakt eller gesterna medierar för barnen hur de kan ta
sig an och tolka texterna och symbolerna i den specifika kontexten. I
Björklunds (2008s37) avhandling skriver hon om mediering som en länk mellan
individen och världen. Vi står inte i direkt förbindelse med världen utan får
kontakt med den via medierande tecken, symboler och andra artefakter skapade av
människan (ibid). Boken till exempel är en artefakt skapad av människan, genom
boken medieras kunskap. Med hjälp av boken i en social aktivitet överförs
information från världen till oss själva (Björklund 2008 s 208). Kunskap
medieras även i samtal kring boken med hjälp av språket.
Referenser
Björklund, E. (2008). Att erövra litteracitet. Små barns kommunikativa möten med
berättande, bilder, text och tecken i förskolan. Göteborg: Acta
Universitatis Gothoburgensis.
Björklund, C. (2013). Vad
räknas i förskolan?: matematik 3-5 år. Lund: Studentlitteratur.
Dahlgren, G., Gustafsson, K.,
Mellgren, E. & Olsson, L. (2013). Barn
upptäcker skriftspråket. Stockholm: Liber.
Helenius, O., Johansson, M. L., Lange, T., Meaney, T.,
Riesbeck, E., Wernberg, A. (2013). Matematiska
aktiviteter, Hämtad 17 januari 2018 från skolverket. https://larportalen.skolverket.se/#/modul/1matematik/F%C3%B6rskola/450_forskolansmatematik
Helenius, O., Johansson, M. L., Lange, T., Meaney, T.,
Riesbeck, E., Wernberg, A. (2013). Leka,
Hämtad 17 januari 2018 från skolverket. https://larportalen.skolverket.se/#/modul/1-matematik/F%C3%B6rskola/450_forskolansmatematik/2_leka/
