Inledning
Både det postmoderna perspektivet och det sociokulturella perspektivet
framhåller en socialkonstruktionistisk syn på kommunikation, socialisation och
identitetsskapande. Vilket innebär att vi tillsammans i samhället konstruerar
vad det innebär att vara barn, man, kvinna eller andra kategorier som vi enkelt
kan identifiera oss med. Den socialkonstruktionistiska teorin ger oss också en
möjlighet att se att det finns andra sätt att konstruera dessa på, och att
dessa även förändras beroende på vart i tid och rum vi är. Rolleken är social och kräver kommunikation
på olika vis och den ger barn möjlighet att testa på många olika identiteter
och lösa problem och även konflikter. I den sekvens som jag har observerat sker
kommunikationen främst med hjälp av kroppsspråk och artefakter. De
kommunikativa aspekterna kommer i det här arbetet därför att fokusera mer på
symboler och artefakter än på det verbala språket. Identitetsskapande och
socialisation diskuteras främst ur lekens roller och hur barnen blir till i
gemensamma aktiviteter och i relation till varandra.
Syfte
Jag har i detta arbete gjort en kvalitativ
undersökning och en observation som till viss del kan kallas strukturerad
eftersom jag har sökt efter specifika händelser som kan tolkas ur begreppen
kommunikation, socialisation och identitetsskapande. Jag har gjort en icke
deltagande observation, vilket är vanligast när observatören vill påverka så
lite som möjligt (Bryman 2011). I mitt fall handlade det om att jag inte har
varit på plats själv. Materialet består av en kortfilm hämtat från Youtube.
Filmen har sedan transkriberats i sin helhet då den var väldigt kort. Se bilaga
1. Det jag tolkat som kommunikation, socialisation och identitetsskapande har
analyserats ur ett sociokulturellt och postmodernt perspektiv samt tydliggjorts
med exempel från min observation. Jag har gjort en kategorisering av händelser
som jag anser vara relevanta för de begrepp vi ska analysera och har tittat på
filmklippet med olika fokus i taget och har därmed alltså tittat på filmen med
sex olika fokus.
Urval
Det har i
den här studien inte gjorts ett medvetet urval av barn utan jag har valt att
studera ett klipp från internet som är hämtat från Youtube. Kriteriet jag har
utgått ifrån är att det ska vara barn i förskoleålder som ägnar sig åt en
specifik aktivitet tillsammans med varandra eller med en förskollärare.
Etik
Eftersom klippet är hämtat från
nätet så har jag personligen inte skaffat några tillstånd, men jag har funderat
över vilken sida jag har hämtat klippet ifrån och övervägt trovärdigheten i att
detta inte är publicerat utan tillstånd. Klippet kommer från Youtube, som har
egna regler kring vad som får publiceras och inte, men jag kan inte med
säkerhet säga att den som publicerat klippet har följt samma etiska
överväganden som jag själv skulle ha gjort. Jag hade valt att följa de fyra
grundläggande etiska principerna som enligt Bryman (2011) rör anonymitet,
frivillighet, integritet och konfidentialitet. Alltså hade jag inhämtat
tillstånd av både barn och vårdnadshavare, förklarat vad arbetet handlar, vilka
som kommer att läsa det, att alla personer och platser anonymiseras och att
allt material kommer att förstöras efter avslutad kurs.
Tolkningar
Eftersom det är en observation så
blir det ett stort mått av tolkning och det är viktigt att nämna att hur jag
tolkar situationen behöver inte vara hur någon annan tolkar situationen. Det
behöver heller inte vara hur barnen i observationen upplevt situationen. Jag
gör en tolkning utifrån mina egna kunskaper och erfarenheter och tolkningen är
därmed inte objektiv och skall inte läsas som sådan. Löfdahl, Hjalmarsson och
Franzén (2014) påpekar att det just i observation av barn som inte
kommunicerar så mycket med det verbala språket är viktigt att vara medveten om
att den som observerar händelsen har stor makt över de tolkningar den gör över
situationen.
Teoretisk
bakgrund
I detta
avsnitt följer en kort presentation av perspektiven jag använt mig av i
analysen av min observation.
Sociokulturellt
och Postmodernt perspektiv
Det sociokulturella
perspektivet utgår från att människor lär sig hela tiden i alla sociala
sammanhang och att lärandet och utvecklingen utgår från just det sociala
sammanhang och den kultur vi lever i (Smith 2010). Det sociokulturella
perspektivet frångår alltså den tidigare synen på lärande som någonting som
sker inuti individen. Vygotskij som utvecklade det sociokulturell perspektivet
menar att lärande kommer före utveckling och att en del utvecklingsprocesser
inte skulle vara möjliga utan lärande (ibid). En del av Vygotskijs
sociokulturella perspektiv handlar om den proximala utvecklingszonen, som
innebär den zonen mellan vad barnet redan kan själv och vad den kan tillsammans
med någon annan (Smith 2010). Om barnet får rätt stöd i den proximala
utvecklingszonen så är det där lärandet och socialiseringen sker (ibid).
Corsaro (2017) lägger
till ett nytt begrepp i stället för socialisation då det enligt honom kan
tolkas som att socialisera in barnet normer som redan råder, vilket innebär en
syn på barn som passiva mottagare av kultur, kunskap och värderingar. Han
använder sig istället av begreppet tolkande reproduktion, som lägger mer fokus
på hur barnen tar till sig kunskap och kultur och hur de omtolkar den med sina egna
erfarenheter och tillämpar dem på ett sätt som är meningsfullt i de sammanhang
som de befinner sig i (ibid).
Det postmoderna perspektivet har en liknande syn på
barns socialisation, kommunikation och identitetsskapande. De frångår
utvecklingspsykologins tankar om att barn utvecklas i specifika stadier och att
barn och barndom är någonting som kan kategoriseras och bestämt definieras
(Dahlberg, Moss & Pence 2014). Det postmoderna perspektivet framhåller
istället barn och barndom som olika men ej frånskilda från samhället (ibid).
Barnen påverkas av samhället och varandra men påverkar även själva vilket
skapar en stor mångfald i vad det är att vara ett barn och uppleva en barndom.
Kunskap och utveckling är någonting som barnen konstruerar tillsammans med andra
och i den kontext de befinner sig i (Dahlberg et al, 2014). Det
postmoderna perspektivet framhåller även det kompetenta barnet som redan sen de
föds har möjlighet att skapa mening och
kunskap genom att ingå i relationer med andra individer (Dahlberg et al 2014).
Kunskapen i det postmoderna perspektivet anses också
vara en social konstruktion och är därmed föränderlig (ibid). På grund av den
föränderliga naturen i det postmoderna perspektivet läggs stor vikt vid
mångfald och att många olika perspektiv ska få ta plats. Alla nya erfarenheter
påverkar och förändrar, och på så sätt är barnen medkonstruktörer i både
identitet, kultur och kunskap (Dahlberg et al. 2014).
Resultat och
analys
I detta avsnitt kommer
mina resultat att presenteras tillsamman med relevanta delar av de teoretiska
perspektiven.
Kommunikation
Språkets huvudfunktion är enligt Vygotskij att vara
kommunikativ, men även bilder och artefakter fungerar som en kommunikation och
förmedlar någonting (Björklund 2008). Vad dessa symboler förmedlar är stark
kopplat till kultur och vilket sammanhang vi befinner oss i. Björklund (2008)
poängterar att kläder, leksaker, och logotyper har vuxit sig stark som en form
av kulturell kommunikation och att barn redan tidigt socialiseras in i denna
tecken- och bildkultur. Även Nordin Hultman (2004) menar att i det postmoderna perspektivet är verkligheten
och kunskap någonting som talas och handlas fram. Med detta menar hon att vi
inte kan tänka på eller förklara någonting som vi inte har språket eller
tankeredskapen för att förstå och därmed måste det kulturspecifika språket
komma först (ibid). I observationen jag gjort är det tydligt att det verbala
språket inte är den enda kommunikationen som är viktig. Här använder barnen
många artefakter och symboler som ger mening till leken och förstärker deras
roller. Pojke nr1 har pinnen som han bryter upp dörren med, och även
rånarluvan. Pojke nr2 har en poliskostym på sig med tydliga symboler och även
handklovarna. Vad dessa saker representerar i kommunikationen är alltså
någonting som barnen har socialiserats in i att förstå och behöver därför inte
förklaras. De är kulturella redskap som kommunicerar någonting genom att vi i
samhället gett dem en specifik betydelse (Smith 2010). Handklovarna och
poliskostymen till exempel signalerar makt.
Även kroppsspråket är tydligt bland pojkarna. Pojke nr1
smyger in för att stjäla toalettpappret och visar sedan upp sitt byte genom att
höja det i luften. Så fort han blir fångad av pojke nr2 dämpas hans
kroppsspråk, axlarna åker ned och han är mer lugn i kroppen. Polisen är
istället rakryggad och bestämd när han för tjuven till ”cellen” och har ett
kroppsspråk som signalerar självförtroende och pojke nr1 har ett kroppsspråk
som signalerar besvikelse. Det verbala språket är inte i centrum här men pojken
som leker polis förstärker sin position och sin låtsades besvikelse gentemot
pojken som spelar tjuv genom att säga “förbannade skitskrälle”. Pojke nr1 grymtar
mycket och låter besviken över att ha blivit fångad.
Barnen i filmen har sina egna tankar om hur en tjuv
och en polis skulle kunna tänkas kommunicera med varandra. Sett ur ett
postmodernt perspektiv skapar de i rolleken en egen kunskap om vad poliser och
tjuvar gör och hur de beter sig. Dahlberg et al, (2014) menar att barnens hypoteser och teorier ska få utrymme
först innan vi sätter dem i relation till vetenskapliga fakta för att bidra
till meningsskapande och ett fördjupande av lärprocessen. Det går att diskutera
huruvida det finns fakta om hur poliser och tjuvar är, men jag menar att det i
alla fall går att sätta i relation till hur vi upplever dessa identitetsroller
utanför leken i den kontext vi befinner oss i, det vill säga i samhället som vi
lever i. I det postmoderna perspektivet ses barn som medskapare av den kunskap
de tillägnar sig. Det är i sociala sammanhang tillsammans med andra som de
skapar mening och kunskap om omgivningen och världen (Dahlberg et al,
2014). Barnen får i rolleken möjlighet att testa
dessa roller utan att någon dirigerar dem i hur de ska bete sig i dessa roller.
De får pröva själva och testa sina erfarenheter gentemot varandra.
Socialisation
Barnen i klippet spelar upp en scen från någonting de
troligen har hämtat ifrån vuxenvärlden eller någonting de själva sett eller
läst om. Tjuvar och poliser finns i samhället och när barnen spelar dessa
roller så reproducerar de samhället och kulturen i ett sammanhang som känns
meningsfullt för dem själva. Corsaro (2017) som har vidareutvecklat Vygotskijs
tankar om det sociokulturella perspektivet kallar detta för Tolkande Reproduktion.
Med detta menar han att barnen inte bara tar till sig kulturen och
informationen från samhället som förmedlas utan att de även tolkar den med sina
egna tidigare erfarenheter och tankar och sedan återskapar den för att passa in
i deras kontext just nu. Lindqvist (2011) menar att barnen i kommunikation med
andra lär sig att leka och hur de sociala rollerna fungerar. I rolleken lär sig
barnen sociala roller och att reproducera de sociala relationerna (ibid). Hon
menar att i dessa rollekar uppstår många saker så som relationer till andra,
att kunna föra dialog, ändra tonfall och attityder (Lindqvist 2011). I klippet
kan jag observera flera sådana sociala kommunikationsuttryck. Framförallt
pojkarnas attityder i form av kroppsspråk och mimik tolkar jag som en
reproduktion av de bilderna vi i vår kultur oftast har av en polis och en tjuv.
Tjuven är högljudd och något som jag skulle tolka som skrytsam över sitt byte,
men så fort han blir infångad av polisen dämpas hans kroppsspråk som att påvisa
skam. Även artefakterna är centrala i leken för att påvisa vilka roller de
olika barnen har i förhållande till varandra i leken. I rolleken skapas situationer där barnen behöver sätta gränser och
de kämpar också om makten i lekarna. Detta bidrar till att skapa regler och
normer som sen ligger till grund för skapandet av vår identitet (Nordin Hultman
2004).
Identitetsskapande
Både det postmoderna och det sociokulturella
perspektivet syn på socialisation och identitetsskapande utgår från den
socialkonstruktionistiska tanken. Det betyder att vår identitet är starkt
sammankopplad till olika kulturella företeelser och grupperingar i vårt
samhälle, samt att vår identitet är föränderlig beroende på vilka sammanhang vi
kommer ifrån och vilka nya sammanhang och individer vi möter. I det postmoderna
perspektivet menar Dahlberg et al (2014) att barnen har många olika identiteter som formas och
omformas i relation till andra. Ur det sociokulturella perspektivet utvecklar
barn en känsla av identitet genom att vara sociala med andra och på så sätt får
en känsla av vem de är, i vilket sammanhang de befinner sig samt hur de
uppfattas av andra (Smith 2010). Även hur individen samspelar med andra har
betydelse för hur hen uppfattar sig själv som person, och hur individen kan samspela
med andra beror mycket på det kulturella sammanhanget. Vi agerar utifrån
förväntningar som finns genom normer och andra oskrivna regler i vår kultur
(Nordin Hultman 2004).
I det klipp som jag har observerat kan vi se hur
barnen intar olika roller i förhållande till varandra och i leken. Från
kulturen pojkarna lever i vet de hur de bör agera i sina roller, men de tar med
sig delar av sin egen identitet in i dessa roller och omtolkar rollerna till
sina egna. Pojkarna blir till på ett nytt sätt i sina roller som tjuv och
polis. Detta förhållande är komplext och dynamiskt. Hade vi bytt ut en av
pojkarna i detta klippet kanske han hade skapat sin roll som polis på ett helt annat sätt, beroende på vem han
själv ser sig vara som polis. Och det hade i sin tur kunnat göra att tjuven
blivit på att annat sätt i svar på denna andra roll. Dahlberg et al (2014)
menar att identitetsskapande är kontextbundet och här skapar pojkarna en
specifik kontext att testa på nya och andra
identiteter i. Även om det är lek och roller de går in i så får de i dessa
roller en uppfattning om hur det kan vara att vara polis eller tjuv och de
skapar på så vis kunskap om både sin egen och andras identiteter.
Genom det sociokulturella perspektivet blir även den
kulturella kontexten viktig för hur vi förstår verkligheten. Pojkarna i filmen
förstår världen på ett sätt i sin kultur. Pojkarna pratar svenska och det gör
att jag kan förutsätta att de lever i samma västerländska kultur som jag gör.
Med få undantag ser vi, i den västerländska kulturen, polisen som någonting
bra. Vi litar på att polisen vill oss väl så länge vi inte begår ett brott. I
andra kulturer kan det se ut på ett annat sätt. Där polisen är korrupt och i
stället jobbar för en regim som terroriserar sin befolkning. Jag funderar på
hur de barnens lekar skulle se ut med en polisiär roll, som kommer från ett
land där polisen inte alls tolkas som någon som vill oss väl. Troligen mycket
annorlunda på grund av en helt annan kontext. Nordin Hultman (2004) menar att barn inte är på ett specifikt sätt, utan
att de blir till inom de föreställningsvärldar och handlingsmönster som de tidigare stött på och har lärt sig att använda. I
leken är rollen relationell och skapas i relation till en annan precis på samma
sätt som vi människor i verkligheten formas i relation till andra människor. Vi
svarar på varandras handlingar. I rolleken stöter barnen hela tiden på nya
situationer som de får lära sig att hantera utifrån de erfarenheter som de
redan har (Lindqvist 2011). Även i detta sammanhang
är artefakter viktiga. Poliskostymen och handklovarna signalerar makt och
överordning, och rånarluvan signalerar kriminalitet och en önskan att komma
undan med sina handlingar och det tydliggör barnens identiteter i förhållande
till varandra i rolleken. Halldén (2003) beskriver
i sitt arbete om hur barn i ett skrivprojekt utforskar möjliga positioner för
dem själva i ett vuxenliv och hur de samtidigt utforskar de positioner de har
just nu. Jag tänker på samma sätt när det gäller rollekens möjligheter för att utforska
alternativa identiteter och sätt att vara på i relation till varandra.
Diskussion
I det här arbetet har jag tolkat två barns rollek ur
ett postmodernt och sociokulturellt perspektiv med fokus på kommunikation,
socialisation och identitetsskapande. Kommunikation är en förutsättning för att
vi ska kunna vara sociala och umgås med andra. Att bli social innebär inte bara
att lära sig att förhålla sig till andra i olika situationer och miljöer utan
även att förhålla sig till sig själv i dessa olika sammanhang, och genom detta
skapar vi också vår identitet (Nordin Hultman 2004). Detta innebär också att vi
blir socialiserade och formade genom att umgås med andra och att vi själva
bidrar till att forma andras identitet. Socialisation, kommunikation och identitetsskapande
hänger således ihop tätt med varandra. Både det sociokulturella och det postmoderna
perspektivet bygger på en socialkonstruktionistisk teori som innebär att
världen skapas i interaktionen människor emellan och därmed är socialt
konstruerad. Vad som konstrueras och hur är bundet till kulturen vi lever i,
och den kulturen ger oss också möjligheter och hinder för vad som kan uttryckas
och hur.
Utifrån det postmoderna och sociokulturella perspektivet kan vi förstå att
rolleken är en viktig del av barnens socialisation, kommunikation och
identitetsskapande eftersom de får möjlighet att skapa egna kunskaper utifrån
ett meningsfullt sammanhang. De får pröva olika roller och olika sätt att vara
dessa roller på och kan på så sätt hitta saker i dessa roller som de både vill
och inte vill identifiera sig med. De får erfarenheter av hur andra väljer att
svara på deras agerande. I en positiv rollek där barnen blir sedda och
bekräftade av den andra stärks även självkänslan som är viktig för att forma en
stark identitet (Johnsson 2003). En stark självkänsla och stark identitet ökar
också barnens trygghet vilket gör det lättare att lära och utvecklas. (Forster
2013)
Både det postmoderna och det sociokulturella
perspektivet betonar det relationella lärandet. Det sociokulturella
perspektivet handlar om att vi lär oss tillsammans med andra i sociala
sammanhang och det postmoderna perspektivet belyser den kunskap vi skapar
tillsammans och att vi skapar olika kunskap beroende på våra egna erfarenheter
och hur vi ser på världen (Dahlberg et al, 2014). Nordin Hultman (2004) menar att i det postmoderna perspektivet är
verkligheten och kunskap någonting som talas och handlas fram. Med detta menar
hon att vi inte kan tänka på eller förklara någonting som vi inte har språket
eller tankeredskapen för att förstå och därmed måste det kulturspecifika
språket komma först (ibid). Språk och praktiker ger förutsättningar för vad som
går att tala om och göra och får oss att se världen på ett specifikt sätt
(Nordin Hultman 2004). Jag tycker att det blir extra
tydligt i den observation jag har gjort hur viktigt den kulturella kontexten är
för vad barn leker och hur de genom leken socialiseras in i samhället de lever
i med dess rådande normer och ideal.
Litteraturlista
Björklund, Elisabeth (2008). Att erövra litteracitet: små barns kommunikativa möten med
berättande, bilder, text och tecken i förskolan. Göteborg: Göteborgs universitet.
Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder.
Malmö: Liber
Dahlberg,
Moss & Pence (2014). Från kvalitet till meningsskapande: postmoderna
perspektiv - exemplet förskolan. Stockholm: HSL.
Evaldsson,
A-C. (2017) Barns lek, socialisation och kamratgruppskulturer, I A-L. Lindgren;
N. Pramling & R. Säljö (red), Förskolan och barns utveckling, 109-123.
Malmö: Gleerups utbildning AB.
Forster, M. (2013). Jag törs inte med gör det ändå:
om barns välmående och självkänsla. Stockholm. Natur och kultur akademisk.
Halldén, G. (2003). Barnperspektiv som ideologiskt
eller metodologiskt begrepp. Pedagogisk Forskning i Sverige 2003 8(1-2)
12–23.
Johnson, M. (2003). Självkänsla och anpassning.
Lund: Studentlitteratur
Lindgren, A. (2016). Etik, integritet och
dokumentation i förskolan. (1. uppl.) Malmö: Gleerup.
Lindqvist (2011) lekens möjligheter.
Löfdahl, A., Hjalmarsson, M. & Franzén, K. (red.)
(2014). Förskollärarens metod och vetenskapsteori. 1. uppl. Stockholm:
Liber.
Nordin-Hultman, E. (2004). Pedagogiska miljöer och barns subjektskapande.
(1. uppl.) Diss. Stockholm: Univ., 2004. Stockholm.
Smidt,
S. (2010). Vygotskij och de små och yngre barnens lärande. (1.
uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Skolverket (2010). Perspektiv på barndom och barns
lärande: En kunskapsöversikt om lärande i förskolans och grundskolans tidigare
år. Stockholm: Skolverket
.
Bilaga 1: Händelseförloppet
Transkribering av filmen Barn 1 – leker tjuv, barn 2 leker polis. 36 sek.
Scenen utspelar sig troligen i hemmiljö, i ett hus eller i en lägenhet. Det
är två pojkar som jag uppskattar vara i 5 årsåldern. Pojke 1 har klätt ut sig
till tjuv. Han har svarta kläder på sig och en svart rånarluva på huvudet. I
handen har han en pinne som han använder för att “bryta upp” toalettdörren med.
När pojke 1 har lyckats bryta upp dörren plockar han ut en korg som är full med
toalettpapper. Han svänger korgen framför sig och vrålar “toalettpapper” två
gånger. Då kommer pojke 2 in, som är klädd i poliskläder och sätter handklovar
på pojke 1, som då tappar eller släpper korgen med toalettpapper. När pojke 1
är fängslad följer han med under protester i form av grymtande och pojke 2 säger
“förbannade skitskrälle” medans de går iväg. Under vägens gång ger pojke 1
pojke 2 pinnen som har haft i handen. De kommer fram till ett rum och pojke 2
knuffar försiktigt in tjuven och säger “här” upprepade gånger. Pojke 1 slänger
sig ner i fåtöljen i rummet han blir hänvisad till med ett vrål och pojke två
stänger sedan dörren och vänder sig sedan mot kameran och ler.
