Hej Aillinora,
Bra föreställd kontext att förankra arbetet i, samtidigt som
du får utlopp för din egen kreativitet. Bra första avvägningar mellan
strukturerande regellekar och vidare in i relationen mellan en fiktiv ram som
man blivit förtrogen med och improvisation. Fint att du tänker di g att ni
bygger upp kunskap om både innehåll och former för arbetet succesivt och
tillsammans. Du har på ett självständigt sätt upptäckt förstärkningen för både
deltagande, lärande och improvisation som sker då tema och former sammankopplas
och bygger på varandra.
Du bygger en tät väv mellan regellekarna, temat och dina och
barnens uppdrag och rollkaraktärer. Du introducerar, fint, enkelt och tydligt
hur ni kan gå in i dramat, i uppdragen och nästan omärkligt ta hjälp av lekarna
som en trampolin in i att både, öva, lära och svetsat ihop under den fiktiva
mantelns förevändning. Du gör också ett gediget arbete med att formulera för
dig själv och med hjälp av litteraturen bygga upp din egen förberedelse och
insikt på ett noggrant sätt. Du använder din inlevelseförmåga både i ett
lärande för dig själv och som en dramakompetens i sig, det kommer du kunna
översätta in i didaktisk organisering också för barnen.
Roliga, fina och verkningsfulla rollkaraktärer som du bygger
upp, med en bra avvägning i svårighet och fantasifullhet både för dig och
situationen. Du tänker igenom hur du kan använda dig av deras attityder som ett
pedagogiskt grepp i historien, det ger dig pedagogisk styr- förmåga inifrån
fiktionen i förhållande till syftet med det ni gör. Du börjar också ana hur
synen på oss själva som vuxna, barn, människor, kreativa och lekfulla, lärande
kan utvecklas indirekt med hjälp av att vuxna går in i lekvärldarna på mer
jämbördiga sätt och möter sig själva och barnen där på andra villkor än ” lek-
och lärkulturer som separerar barn och vuxna på ett mindre effektivt sätt för
alla” .
Att du fortsätter att tänka att du kan reflektera och bygga
vidare på hur du kan använda drama som en gemensam lärprocess tillsammans med
barnen tror jag är rätt väg att gå för att du ska få ut mer och mer av den
potential som du så fint inser att dramakompetenser, metoder och ramar kan vara.
Bara prova och se till att du har den tydlighet och stöd i ditt eget tänkande,
i klarheten till ramarna och förberedelserna, precis som du gör nu. Steg för
steg kommer det du praktiserar och det du reflekterar över att göra dig mer och
mer bekväm och förfinad i ditt sätt att få drama att verka i den riktning du
avsett. Fint. Lycka till framöver.
MVH K
I musiken hade jag också fått till största del ganska okej respons, men blev dock anklagad för att vara mästrande. Först skämdes jag och fick halvpanik, men sen hann jag lugna ner mig och läsa igenom min text och insåg att så var nog inte riktigt fallet, eller så blev det feltolkat av en lärare som kanske tog det lite personligt? Jag uttryckte i texten att jag själv skulle ha valt att göra på ett annat sätt och hänvisade till litteraturen och det tolkades tydligen som att jag trodde att jag var bättre på något vis - så jag fick en liten smäll på fingrarna men hänvisning till den etiska aspekten att vi inte ska tolka verksamheterna vi varit på. Kanske en påminnelse jag behövde, men jag blev lite stött av att bli kallad mästrande. Men okej, Nu när jag fått distans till det kan jag ändå känna att läraren som läst min text själv är en människa med egna erfarenheter och tankar som hon tolkar mina ord med. Det kan bli sådana missförstånd ibland.
